Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
med deras egenartade natur och ännu mera
egenartade folkliv.
"I den engelska flottan går genom allt
tågvirket, både smått och stort, en röd tråd som
visar att det tillhör kronan; igenom varje
människas liv går det också i smått och stort en
osynlig tråd, som visar att vi tillhör Gud."
Denna sats står ursprungligen i "De båda
baronessorna", och H. C. Andersen har sedan
i oförändrat skick flyttat över den till "Sagan
om mitt liv". Men den försynstro och den
barnsliga gudstro, som i romanen verka så
äkta och som påstås vara inspirerade av Jenny
Linds varma och starka religiositet, de verka
i självbiografin, trots att det är omkring dem
som hela boken är uppbyggd, inte så litet
krystade. H. C. Andersen kan inte nog
förundra sig över hur underbart Gud har handlat
med honom, när han har belönat hans
barnsliga tillit genom att låta den fattige
skomakar-pojken från Odense bli en storman, som på
jämlik fot umgås med denna världens väldige.
Men han har inte lyckats dölja att han var
mindre förtjust över att han hade lyckats skriva
sina sagor än över att han fick läsa upp dem
för kungar och drottningar, att den sociala
framgången betydde mer för honom än den
konstnärliga. Och han kan inte heller dölja
att det ingalunda är något okonstlat naturbarn,
som i dessa memoarer har givit luft åt sitt
hjärtas känslor och skrivit ned sitt
oreflekterade tack till Gud och människor utan
tvärtom en slipad diplomat som omsorgsfullt har
övervägt vilken effekt varje detalj skulle göra
på samtiden, en man som mycket väl vet vem
han ©straffat kan örfila upp och vem det är
bäst att umgås på smickrande fot med.
Vetenskapen har avslöjat hur mycket "Dichtung"
det finns i denna "Wahrheit". (Exempel:
Enligt självbiografin tillbragte H. C. Andersen
en julafton i sorgsen väntan på en inbjudan
från Jenny Lind. I verkligheten väntade han
endast en liten stund och gick sedan bort till
bekanta och roade sig bra i stort och
bullersamt sällskap.) Också är det som "Dichtung"
och inte som "Wahrheit" denna bok lever. Den
lever också på den rad av tavlor ur samtidens
liv som kulminerar i den storslagna skildringen
av Thorvaldsens återkomst till Köpenhamn och
i teckningen av Thorvaldsen på dödsbädden.
Och den lever slutligen på den oefterhärmliga
andersenska talangen att sätta en anekdotisk
spets på episoderna och att, när klokheten inte
förbjuder det, infånga människor i
karakteristiska och ofta lustiga attityder.
Elisabeth Tykesson
Saroyan i beredskap
William Saroyan: Den mänskliga komedien.
Översättning av Birgitta Hammar.
Bonniers 1946. 9: 50.
Det är svårt att säga vad Saroyans "Den
mänskliga komedien" handlar om. Innehållet
är snart refererat: i den lilla amerikanska
staden Ithaca får skolgossen Homer Macauley
jobb på telegrafstationen; efter lektionerna, till
långt in på natten, kör han ut med telegram
till allehanda av stadens invånare. Han är en
mycket pratsam gosse som inbegriper sig i
långa, allvarliga diskurser med dem, med sina
förmän på telegrafstationen och med sin familj.
Denna familj består av modern, från vilken
han tydligen har ärvt sin allvarliga
pratsamhet, en broder som heter Marcus och som vistas
fjärran från hemmet i Amerikas armé, systern
Bess och den ytterst lille brodern Ulysses. Ja,
familjen lever sitt familjeliv, staden Ithaca
lever sitt stilla småstadsliv i krigets ofantliga
slagskugga. Och till sist får Homer Macauley
ta emot telegrammet om sin broder Marcus’
död på ärans fält.
Detta är innehållet. Som man ser saknas
varje spår av intrig; det finns knappt heller
någon form av estetisk ordning i boken.
Kanske skall den handla om de små människornas
sätt att uppleva det stora och fruktansvärda,
kanske är den medvetet så okomponerad. Det
är den första bok av Saroyan som anmälaren
har läst: går hans övriga i samma stil så blir
hans framgångar pinsamt lättförklarliga. Då
är han ju helt enkelt en lätt silverbelagd vox
populi, en de enkla själarnas lustige och
sentimentale söndagsberättare à la Damon Runyon
(han med receptet Make ’em laugh and make
’em weep). Men det kan också finnas helt
speciella orsaker till "Den mänskliga
komediens" brister. Den misstanken ligger
onekligen mycket nära till hands att det är en
trötthetsbok. Man får för sig att författaren
har skrivit den på uppdrag — inre eller yttre:
den troskyldiga patriotismen och talet om
krigets ondska och nödvändighet för tanken
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
