Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
sinnlighet på de stora flickornas barmar då de
kyssa oss och omfamna oss, vid tioårsåldern
drömmer man sig kärleken, vid femton
upplever man den, vid sextio har man den ännu
kvar och om de döda ännu tänka på något
i sina gravar så är det väl att under jorden ta
sig fram till granngraven för att lyfta på den
dödas svepning och sjunka in i hennes sömn".
"November" handlar om hur den
kärlekskranke ynglingen, som länge burit på sin
oskuld som en neslig hemlighet, äntligen
upplever den fysiska kärleken. Naturligtvis blir det
i en ädel skökas rutinerade famn; han har
drömt om en orgie av sinnlighet, hon har under
ett livs smutsiga prostitution längtat efter den
rena, ömma kärleken, och så korsas deras
linjer ett hett dygn för att omedelbart ånyo
skiljas för alltid. Nu vet han att den fysiska
kärleken endast kan ge en tillfredsställelse för
stunden, och han är genast färdig att längta
tillbaka till den tid då famntaget ännu var en
illusion. Till yttermera visso är han genast på
det klara med att denna kvinna, som han
förlorar ur sikte, är den enda som skulle ha
kunnat göra honom lycklig, och när han inte
kan återfinna henne blir han en enstöring. Så
förvandlas allt han griper om till stoft, och när
han inte längre förmår uppställa nya
gyckelbilder för sig dör han genom långsamt
avtynande. "Av fruktan för att bli levande
begraven önskade han att man skulle obducera
honom men han förbjöd absolut balsamering."
Balsamerad blev han likväl i denna bok.
I en efterskrift låtsas författaren svära sig
fri från att identifieras med sin hjälte, tonen
blir mera saklig och psykologin syftar till
objektivering med många träffande
karakteristiker: "Han var högmodig nog att tro att
människor inte tyckte om honom, inte kände
honom. Allmän olycka och kollektivt lidande
berörde honom inte mycket, jag kan till och
med säga att han tyckte mera synd om
burfåglar, när de flaxade med vingarna en
solskensdag, än om hela folk i slaveri."
En så tidsbetonad bok lämpar sig väl för
illustrering, och i Bull Hedlund har förlaget
haft tillgång till en konstnär som kan perioden
på sina fem fingrar. Utan självuppgivelse
anknyter han i sina tusch vinjetter och
svartkrits-planscher till de utsökta franska illustratörerna
i trästick och litografi omkring 1840, Deveria,
Lami, Gigoux, Gavarni, Johannot m. fi. (undan-
Illustration till Wadmans dikter av Einar Ström.
tagsvis som i teckningen s. 95 till Manet).
Konstnären svarar också för typografin, han
har valt ett brett oktavformat i pastischerat,
tidstypiskt pappband. Boken är satt med
bodoni, satsen är här och var något ojämn
med en och annan urhoppad bokstav, och
raderna är i längsta laget. Men på det hela
taget har den bibliofile förläggaren anledning
att vara nöjd och stolt över detta bidrag till
svensk bokkonst.
J. A. Wadman var en försenad gustavian som
mitt i romantiken fortsatte traditionerna från
Bellman, Kellgren och Lenngren fastän på ett
betydligt lägre plan. Det urval dikter som
J. Viktor Johansson redigerat åt Wezäta,
Göteborg ("Valda dikter"), omfattar vad som skall
föreställa skaldens bästa, men de är knappast
goda nog att kunna påräkna uppmärksamhet
utanför litteraturhistorikernas och
ordensbrödernas kretsar. Wadman kvad till vinet och
kvinnan, han prisade den säkra jordiska
njutningen och gjorde en konst i vad präster och
moralister predikade, men hans yra rycker inte
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
