Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
genren och till svensk miljö kunna förlägga
en regelrätt kriminalintrig utan att intrycket
blir grönköpingsmässigt. Efter att ha tagit del
av "Lysande landning", hans opus 5, anser
man sig kunna konstatera att han står närmast
Wills Crofts i fråga om teknik och stil. D. v. s.
han skriver utan nämnvärd konstnärlighet och
karakteriseringsförmåga men med en viss
pigg-ögd iakttagelse som ibland skapar god
lokalfärg. Han är framför allt energisk när det
gäller att sätta sig noga in i de speciella yttre
omständigheterna kring brott och spaningar,
i detta fall närmast flygplan och
hangarförhållanden. Som "intrigmakare" är han sinnrik
på gränsen till det utstuderat komplicerade och
inte vidare sannolika; handlingen i "Lysande
landning" kan accepteras som räkneexempel
men inte som berättelse ur livet. Han tävlar
med Christie om att kunna pressa
persongalleriet på plausibla (teoretiskt, ej psykologiskt)
misstänkta för att i det avgörande ögonblicket
blixtsnabbt kasta sig över på ett nytt spår. Den
stora slutöverraskningen kommer dock troligen
inte alldeles oförberedd för tränade
detektivromanläsare. Georg Svensson
J. B. Priestley: Ljusan dag. Översättning av
Nils Holmberg. Bonniers 1947.
11:—.
Priestley framträder i sin nya roman varken
som den något opportunistiske
samhällsreformatorn (en vanlig hygglig människa, precis
som du och jag) eller som den fingerfärdige
trollaren med tidens dimension. Han har
återgått till sitt ursprungliga litterära rollfack,
om också med vissa reminiscenser från sina
andra inkarnationer, och skrivit en bred,
underhållande roman, med många levande
drag ur engelskt liv.
Den femtioårige filmförfattaren Gregory
Dawson sitter på Royal Ocean Hotel i
Cornwall och skriver en film, medan han mellan
arbetspassen låter tanken gå tillbaka till sin
ungdom i en nordengelsk ullstad, därtill lockad
av ett plötsligt återseende med en förmögen
streber, som en gång korsat hans väg. Han ser
vemodsfyllt tillbaka på åren före första
världskriget, då det fanns stora stekar, trevliga
krogar och gott om original och då hans slitna
jämnåriga i medelåldern var unga. Som
bakgrund uppställs dagens fattiga England,
försiktigtvis dock företrätt av ett lyxhotell med
viss ransonering i maten. Valet av miljö
kommer Priestleys för övrigt träffande kritik av
den amerikanska filmens verklighetsflykt att
något hänga i luften, liksom hans vanliga
publikfriande karikatyrer av de mystiska
storfinansiärer, som dirigerar landets öden, får en
komisk kontrast i den framgångsrike
författarens klagan över de omänskliga skatterna,
som omöjliggör varje investering.
Priestley har med åren visat sig ha vissa
svagheter, men sin naturliga begåvning att dra
upp människoporträtt och göra fylliga
miljöskildringar har han inte lyckats förkväva. Här
framstår den också mer till sin fördel än på
länge. Åke Runnqüist
TEATER OCH FILM
Teater
Richard III av William Shakespeare. Dramatens
stora scen.
Det är minsann inte ofta man får se en regissör
komma fram med synpunkter på sitt förehavande. I
regel låter han föreställningen enbart tala för sig. Och
kan — dold bak dess finesser — eventuellt avnjuta
publikens inklusive kritikens mer eller mindre vilsna
försök att bestämma dess egenart.
Icke så Alf Sjöberg. Vår Shakespeareregissör
framför andra har i Dramatens programblad klargjort sin
syn på blodhunden Richard och diktarens andra
scen-gestalter, giganter eller pysslingar, stort tragiska eller
smått ömkliga. "Narren som krönt" kallar han sin
elegant och mycket personligt utformade essäistiska
skiss. "Huvudtemat i Shakespeares drama spelar
mellan det som är och det som synes vara ... Som
teaterman, med alla sinnen fångna i yrkets villovärld, hade
han sin vardag och verkstad just i gränsen mellan
sken och verklighet... Livet utanför hans teater
tycktes honom vara som en jämmerlig förstoring. Just så
larmade livets ynkliga aktör en kort stund före
solnedgången, just så lät massorna dupera sig av den
skickligaste narrens konster." Narren själv, "central-
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
