Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
sin dödsdrift, och det blir i stället hans bäste
vän hon förleder till dråp.
Efter en huvudstupa flykt påträffas de båda
männen som soldater vid ett kustbatteri,
omgivet av flygsand och solstekt händelselöshet.
De hänger med även i fortsättningen (Fougueux
finner sig med ens befriad från sin impotens
mitt i krigets frambrytande katastrofvirvel),
men huvudpersonen blir nu artillerilöjtnanten
Yernier. En orolig intellektuell parisare deltar
han förstrött i händelseutvecklingen, närmast
en plågad åskådare också när han kastas
omkring i sammanbrottets kaos av eld och död,
flyktingskaror och stadsruiner. Han återfinner
sig som restaurangpianist i Paris, beredd att
uthärda de nya förhållandena. Han vägrar att
delta i motståndsrörelsen, han vill inte vara
med om att offra människoliv och öka lidandet
utan påtagligt resultat. Men när en av hans
vänner stryker med kastar han sig, förblindad
av raseri, in i ett missriktat sabotagedåd. Till
självbestraffning blir han sedan
fabriksarbetare, är med om bombraider och blodiga
upplopp, för att slutligen försvinna i en transport
öster ut.
Sammanbrottet och ockupationen i
Frankrike har man ju fått läsa åtskilligt om.
Com-forts skildring hävdar sig som en av de bästa
men har trots många ypperliga enskildheter
inte samma originalitet som bokens första
partier. Han tappar i rätt hög grad bort sina
personer i den väldiga kraftexplosionen, själva
rundmålningen av den jordbävningsartade
omstörtningen blir huvudsaken. Det är som om
även idén i boken led nederlag inför
verklighetens lavin, det blir bara en tankens och
känslans protest som drunknar i förlamning
och molande förtvivlan.
"Vi måste lära oss vara olydiga", det blir
den kvarstående parollen. I lydnaden mot det
nuvarande samhället, mot maktstaten, ser
Com-fort själva brottet mot människan. Han
betecknar detta samhälle som "en stor, brottslig
sammansvärjning", stödd av den samling
galningar som flertalet människor utgör. Om
Vernier heter det att han trott att majoriteten
bestod av oförnuftiga individer som låtit sig
föras bakom ljuset av ett fåtal skurkar och att
något slutligen skulle hända som öppnade
deras ögon. Det tror han emellertid inte längre,
och nu eftersträvar han bara att hålla sig
utanför, att inte låta sig dragas in i galenskapen.
Också varje frihetsrörelse i statens och
samhällets namn säger han nej till:
Vad har en slav för glädje av livet, frågar folk.
Vad nytta har en död av friheten, skulle jag vilja
svara. Man bär sin frihet inom sig och om någon
sticker hål i en rinner den bort med ens blod.
Det är den anarkistiska protesten, i försvar
för den oförytterliga individualiteten, för varje
människas enda, oersättliga liv. Det är den
ståndpunkt som är den vanskligaste, mest
utsatta och oersättliga av alla.
Så länge världen har diktare av Comforts
sort (och deras antal tycks i själva verket vara
i stigande) saknas det dock inte ljuspunkter.
Hans bergfasta engelska oavhängighet har
förenat sig med en intim upplevelse av fransk
folklighet, en vaken insikt i de mänskliga
lidelsernas kvalfulla kamp under verklighetstrycket.
Ett litterärt verk av denna rang hade varit
förtjänt av en tillförlitligare översättning än den
föreliggande. Artur Lundkvist
Trettitalssatir
Evelyn Waugh: Press-stapp. Översättning
av Margareta Odelberg. Ljus 1947. 9: —.
"Press-stopp" tillhör de böcker av Waugh,
där hans katolska tro märks mycket litet eller
inte alls. Han faller här än en gång tillbaka på
sina upplevelser i Abessinienkriget, som han
tidigare skildrat i "Black Mischief"
("Okynniga svartingar"). Liksom den är
"Pressstopp" ("Scoop") en satir, skriven av en kvick,
skicklig och något högfärdig herre.
Uppslaget är lysande. Den store presslorden
Copper beslutar sig för att skicka ut den firade
societetsförfattaren John Boot som
korrespondent till ett afrikanskt inbördeskrig, men
genom omständigheternas spel expedieras i
stället en annan person, William Boot,
tidningens medarbetare i småfågelsfrågor m. m.,
till krigsskådeplatsen. Hans förvirring och
inkompetens är oerhörda, men den slump, som
jagat honom från hans fridsamt lantliga och
lätt förfallna hem, är honom bevågen och han
råkar i rent misshugg kabla hem en del
nyheter, som ger honom ett odödligt namn i
presshistorien, innan han återgår till sina
stillsamma observationer av sorkar och sothöns.
842
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
