Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Illustration av Yngve Berg till Bo Bergmans
"Stockholmsdikter".
hans ensamhetsmelodier. Det var därför en
god idé att samla hans "Stockholmsdikter"
(Bonniers, 20:—) i en volym och låta den
illustreras av en annan genuin stockholmare,
Yngve Berg. Diktare och konstnär är väl inte
alldeles samstämda till temperament; för Bo
Bergmans djupa svårmod och svartsyn saknar
Yngve Berg resonans, men lyriker är han
otvivelaktigt, och det behagfulla och väna som
också finns med i dessa stockholmsdikter
tillvaratar han med förälskad hand. Illustreringen
måste ges en framskjuten plats bland Yngve
Bergs bokkonstnärliga insatser. Den består av
vinjetter och helsidor i lavyr, de senare tryckta
i omväxlande blått och sepia. Lavyrtekniken är
utsökt, men lättheten blir nästan aldrig
slapphet. Det är de klassiska stockholmsmiljöerna
som framför allt möter oss i dessa dikter och
illustrationer: Gamla stans gränder med
spökande Bellmansfigurer, slottets och
Storkyrkans fasader under nattliga himlar, Södra
bergen, staden och vattnet vid Strömmen och
Riddarfjärden, Djurgården, Drottningholm och
Haga. Ett Stockholm som lever och förvandlas
i en ensam vandrares inbillning medan
tidskulisserna skiftar och de invanda vyerna växer
ut till visioner och symboler.
En annan hänförd och trofast
Stockholmsskildrare är Erik Asklund, som sett sin stad
ur helt andra perspektiv än Bo Bergman. Han
är född vid Brännkyrkagatan och upplevde
som grabb det genuina Söder med kåkar, plank
och idyller bland bergknallarna. Sedermera
fick han som springpojke en mindre vanlig
kännedom även om andra stadsdelar.
Barndoms- och springpojksminnena går igen i
skisssamlingen "Ensamma lyktor" (KF:s
bokförlag, 7: 50), men mest är den skriven av
diktaren och bokälskaren Asklund. Han
inventerar Stockholmsdikten från Wivallius och
Bellman till Strindberg, Hjalmar Söderberg, Bo
Bergman och Erik Lindorm. Särskilt fina
studier har han ägnat Söderberg och Lindorm.
Han har vallfärdat till diktarnas gravar på
stadens kyrkogårdar, och han ägnar ett
inspirerat kapitel åt Johannes’ kyrkogård med dess
litterära associationer. Ett par utländska
litterära förälskelser, Maupassant och Thoreau,
har också fått sina studier. Det är en
välskriven och sympatisk bok och därtill en mycket
vacker. Typografiskt är den sobert och
smakfullt arrangerad av Charles Gl. Behrens,
en holländare som blivit bofast i Stockholm.
Denne har även smyckat volymen med
teckningar, som utan att vara anmärkningsvärda
som konstverk i hög grad skänker
igenkännandets glädje.
En av julens vackraste och bästa böcker
var "Skogsliv vid Waldén" (Wahlström &
Widstrand, 17: 50) av H. D. Thoreau, en
amerikansk klassiker som varit sorgligt
försummad i detta land. Det finns i amerikansk
litteratur näppeligen en genuinare yankee och
en självständigare individ. Thoreaus
individualism är ej lika med egocentricitet utan
snarare ett utslag av hans sanningskrav: endast
sig själv kan en människa vara helt förtrogen
med; när han därför talar i jagform om sig
själv talar han om något som han känner till.
Hans filosofi var också enklast uttryckt att
varje människa borde ta hand om sin egen
frälsning, på så sätt skulle också summan av
delarna, d. v. s. världen, nå frälsning. Hur
ypperligt rekommenderar han inte sitt eget
patent, sin bok om Waldén, till läsarna: "Jag
hoppas att ingen skall kränga på sig min röck
så att den spricker i sömmarna, ty den kan
vara till nytta för någon som den verkligen
passar." Thoreaus röck, det var alltså att göra
sig i möjligaste mån oberoende av ägodelar
och civilisationsmekaniska hjälpmedel för att
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
