- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVII. 1948 /
163

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Kommentarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMMENTARER

Konstnärsförbundet i Nationalmuseum

Konstnärsförbundet, som bildades 1886 men
som sammansvetsades till en elitgrupp 1891,
ordnade en minnesutställning redan 1905 trots
att förbundet upplöstes först 1920. Det kunde
göra det i medvetandet om att slaget vid det
laget redan var vunnet och programmet
genomfört. Den verkliga minnesutställningen äger nu
rum på Nationalmuseum i dess serie av
epokutställningar, och här ges ett troligen
enastående tillfälle att överblicka hela denna
betydelsefulla epok, 1891—1920, i svensk konst.
Tidpunkten är också synnerligen lämplig sedan
vi fått perioden på lagom avstånd för att kunna
se den i ett historiskt perspektiv och med ögon
som skolats hos den moderna konsten.

Det är naturligtvis högst individuellt vad
man först och främst ser hos denna konst. De
flesta bland de äldre känner sig otvivelaktigt
hemma bland dessa tavlor och skulpturer, som
är oupplösligt förknippade med barndomens
och uppväxttidens första konstupplevelser.
Reproduktioner på hemmens och skolornas
väggar eller i jultidningar har fört ut denna konst
till allt folket i en utsträckning som ingen
annan epoks konst. Det starka gensvaret måste
naturligtvis ha berott på att
Konstnärsförbundets män sade något väsentligt om svenskt
land och folk som aldrig tidigare uppenbarats
med sådan styrka. Deras verk sprang fram
ur hemlängtan och fosterlandskärlek, och hur
vi än vrider och vänder på konstens uppgifter,
så lönar det sig inte att förneka att kärleken
till hembygden är en realitet som legitimt kan
uttryckas i konst och alltid kan räkna på
publikens förståelse när den så kommer till uttryck.
Det är nu lätt att urskilja att fosterlandskänslan
och den romantiska berusningen i nordiska
naturstämningar ofta ledde till bombastiska,
ibland direkt svåruthärdliga resultat. När
målarna ansträngde sig att skapa motsvarig-

heter till 90-talsdikten och särskilt då
Heidenstam blev de onekligen rätt ansträngande. Vi
kan nu inte ta "Riddaren och jungfrun" på
fullt allvar, och vi tycker nog inte att
Heidenstam som Hans Alienus är fullt så imponerande
som han antagligen själv kände sig när han
poserade för Hanna Paulis porträtt. Men varje
starkt särpräglad period brukar uppvisa dylika
för den närmaste eftervärlden löjliga och
svårsmälta sidor, som så småningom förlorar sin
förmåga att irritera och bara blir tidstypiska.
Utställningen åskådliggör för övrigt att det
litterära draget i sekelskiftets måleri inte var så
påträngande som man trott sig veta. Impulsen
och motivinställningen må ha varit utpräglat
lyriska, men i överraskande många fall har
uppgiften lösts med rent måleriska medel.

När man från dagens utgångspunkter
bedömer gårdagens konst blir måttstocken gärna
i vad mån denna konst pekar framåt och
föregriper senare resultat. Att vara före sin tid
betraktas ju i allmänhet som finare än att vara
ett med sin tid och fullödigt uttrycka just
denna tids dominerande strävanden. Det är en
uppfattning som nog kan diskuteras. Många
genier har varit föregångare, men alla
föregångare har inte varit genier. Några av de
största bland alla konstnärer har varit i hög
grad periodbundna. Man får alltså inskränka
sig till att säga, att den största konsten
småningom kommit att framstå som tidlös och
oberoende av historisk betygsättning.
Huruvida Konstnärsförbundets yppersta
konstskapelser har utsikter att inrangeras i den
tidlösa kategorin är det för tidigt att yttra sig
om. Det enda man vågar säga är att många av
dem antagligen alltid skall vara av ett centralt
svenskt intresse. Det är inte troligt att Karl
Nordströms bästa västkustbilder (däribland
flera av kolteckningarna), Richard Berghs
diktarporträtt, Bruno Liljefors’ skärgårds- och

163

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1948/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free