Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - W. Somerset Maugham: Hur jag skriver noveller. Översättning av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR JAG SKRIVER NOVELLER
ögonblick på Jones eller Robinson, som är
kända för att vara snälla mot sina mödrar. Jag
drar av detta den något överraskande
slutsatsen, att vi känner våra vänner genom deras
laster och inte genom deras dygder. Jag har
sagt att jag aldrig talade ett ord med miss
Thompson i "Regn". Detta är en figur som
allmänheten inte har funnit sakna liv. Ehuru
jag endast är en av en tallös författarskara, är
min erfarenhet utan tvivel typisk för de flesta,
varför det må tillåtas mig att ge ett annat
exempel på den. Jag blev en gång bjuden på
middag tillsammans med två personer, man
och hustru, om vilka jag endast fick veta vad
läsaren inom kort skall få läsa. Jag tror inte
jag någonsin visste deras namn. Jag skulle
säkerligen inte känna igen dem, om jag mötte
dem på gatan. Här är de anteckningar jag
gjorde om dem:
En fetlagd, ganska skrytsam man på femtio år, med
pincené, gråhårig, blomstrande hy, blå ögon, en liten
grå mustasch. Han talar självsäkert. Han är resident
i ett avsides beläget distrikt och imponerad av sin
ställnings betydelse. Han föraktar de män som har
givit vika under inflytande av klimatet och
omgivningen. Han har rest mycket under sina korta ferier i
Östern och känner Java, Filippinerna, Kinas kustland
och Malackahalvön. Han är mycket engelsk, mycket
patriotisk; han gymnastiserar en hel del. Han har varit
en mycket ivrig dryckesbroder och tog alltid en flaska
whisky med sig när han gick till sängs. Hans hustru
har kurerat honom helt och hållet, och nu dricker han
ingenting annat än vatten. Hon är en liten obetydlig
kvinna, med skarpa drag, mager, med gråblek hy och
platt bröst. Hon är mycket illa klädd. Hon har alla en
engelsk kvinnas fördomar. Hela hennes släkt har i
generationer varit vid andrarangsregementen. Om man
inte visste, att hon har fått sin man att helt och hållet
upphöra med att dricka, skulle man betrakta henne
som fullständigt färglös och obetydlig.
Av detta material byggde jag upp en historia,
som jag kallade "Före bjudningen". Jag tror
inte att någon opartisk människa skulle anse,
att dessa bägge personer hade skäl att klaga
över att de blivit utnyttjade. Det är sant att
jag aldrig skulle ha kommit att tänka på
historien, om jag inte hade träffat dem, men den
som gör sig besvär att läsa novellen, kommer
att märka, hur betydelselös den händelse var
som inspirerade den (att han tog med sig
flaskan, när han gick till sängs), och hur
olika de båda huvudpersonerna under arbetets
gång utvecklade sig ur den korta skiss som var
grundvalen för dem.
"Kritiker är lika häststyng, som hindrar
hästen från att plöja", sade Tjechov.
Under mer än tjugu år har jag läst kritiker av
mina berättelser, och jag kan inte minnas en enda
anmärkning av någon som helst betydelse eller ett
värdefullt råd. Endast en gång skrev Skabichevsky
någonting som gjorde intryck på mig. Han sade att
jag skulle dö i ett dike, drucken.
Han skrev i tjugufem år, och under hela den
tiden angreps hans författarskap oavbrutet. Jag
vet inte om kritikerna i våra dagar av naturen
är mindre vildsinta; jag måste erkänna att på
det hela taget det omdöme som fällts om mina
egna berättelser, när då och då en samling
publicerats i bokform, har varit fördelaktigt.
Ett epitet har emellertid i stor utsträckning
använts om dem, vilket har förvånat mig. Man
har med förbryllande regelbundenhet
karakteriserat dem som "skickliga" (competent). Nu
borde jag ju av betygets yttre att döma
betrakta detta som beröm, ty att göra en sak
skickligt är säkert mera förtjänt av beröm än
att göra den oskickligt, men adjektivet har
använts i nedsättande betydelse, och angelägen
att lära och cm möjligt bättra mig har jag
frågat mig, vad de kritiker som använde det
på så sätt hade i tankarna. Naturligtvis är
ingen av oss omtyckt av alla, och det är
ofrånkomligt, att en mans författarskap, som är ett
så intimt avslöjande av honom själv, måste
verka frånstötande på personer som till sin
natur är hans motsatser. Detta borde få honom
att ta kritiken med ro. Men när en
författares arbete ganska ofta befinnes ha en
egenskap som är motbjudande för många
människor, är det klokt av honom att ägna saken
uppmärksamhet. Det finns tydligen något som
vissa människor inte tycker om i mina historier,
och det är detta de försöker uttrycka, när de
fördömer dem genom det låtsade berömmet
661
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
