- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
4

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Kommentarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

naturliga rutten. Och indirekt märks
inflytandet ännu mer. Se t. ex. hur Hanserik Hjertén,
vår novelldebutant i detta nummer, börjar sin
historia. Han kanske inte har tagit några
direkta intryck av Strindberg — det kan ligga
flera litterära led mellan den hundraårige
författaren och den tjuguårige, men det var dock
Strindberg som lärde svenska prosaister att
utan alla introduktioner ta ett tigersprång rakt
in i berättelsen.

Nej, man kan nog inte komma ifrån att
räkna Strindberg som en levande diktare. Och
hur skulle han kunna vara annat? De böcker
åldras, vilkas författare döljer sig bakom
konventioner och litterära maner. Strindberg kunde
i regel inte kasta ner fyra rader på ett
brevkort utan att släppa till av sin kraftfulla
personlighet.

Elin Wägner



hade lovat BLM att skildra vilka böcker som
betytt mest för hennes författarskap. Den
artikeln har förblivit oskriven. I stället
kommer strax innan dessa rader går i press ett
meddelande om att hon är död.

Budskapet kom inte helt oväntat — Elin
Wägner hade länge varit sjuk. Det finns dock
ingenting som kan tyda på avmattning i hennes
senaste verk "Vinden vände bladen" från 1947.
Tvärtom präglas denna stora roman av en
ovanlig kraft, som borde överraskat hos en
sextiofemårig författarinna, om inte så många
svenska diktare nyligen vid ännu högre ålder
gett prov på obruten vitalitet. Kraften i Elin
Wägners sista roman är emellertid inte av det
stormande eller brutala slaget, det är en mjuk,
klokt använd episk styrka, som tycks ha
outtömliga tillflöden i en berättartradition, vars
ursprung förlorar sig långt bort i tidens
dunkel.

Elin Wägners kontakt med hemliga källor,
med hembygdens, religionens och det
kvinnligas innersta väsen förbands ju emellertid
med ett häftigt engagemang i aktuella
problem. Som diskussionsinlägg framstår flertalet
av hennes böcker och dessutom den del av
hennes författarskap, som finns i Tidevarvet,
den tidskrift där hon, den nyss bortgångna
Klara Johanson och andra gjorde en
betydelsefull insats i svensk kulturdebatt.

En återblick på Elin Wägners författarskap
kommer att inflyta i nästa nummer av BLM.

BLM 1949



Som framgått av tidigare notiser inträdde
från och med 1 januari undertecknad som
BLM:s redaktör. Eftersom Georg Svensson
även i fortsättningen kvarstår som ansvarig
utgivare skall här inga runstenar resas över
hans sjuttonåriga redaktörstid; de kommer
nog med tiden att återfinnas i skedets
litteraturhistoria.

Någon programförklaring skall heller inte
avges. BLM skall försöka fortsätta med samma
mål som förut: att publicera goda dikter,
noveller, essayer och recensioner utan hänsyn till
författarens födelseår eller litteraturpolitiska
hemvist. Några mer omstörtande förändringar
är inte påtänkta, även om en tidskrift som vill
behålla sin livskraft givetvis hela tiden måste
förändras och utvecklas. I detta nummer
begränsar sig nyheterna till den milda — länge
påtänkta — omändringen att teater- och
filmavdelningen tack vare en viss inskränkning
kunnat gå upp till samma mera läsliga stilgrad
den hade före pappersransoneringen.

Den senare är visserligen upphävd men har
som bekant efterträtts av en mera inofficiell
ransonering i form av pappersbrist. Hur
tillgången för BLM:s del kommer att gestalta sig,
därom vet vi ännu mycket litet, men hoppas
att kunna ge våra läsare i stort sett lika många
sidor som förra året.

1948 var med en del lysande undantag inte
något av de intressantaste bokåren. Vi tror
(med visst stöd av författarnas
förhandsintervjuer) att 1949 skall bli mer minnesvärt, och
vi hoppas att BLM:s gamla läsare och
medarbetare skall vilja följa även det tillsammans
med oss — vilket givetvis inte utesluter att
nya namn är särdeles välkomna i båda
kategorierna.

        Åke Runnquist

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free