Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Holger Ahlenius: Att vara människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLGER AHLENIUS
honom" i stället för "Jag behöver honom".
Som genomgående huvudfigur har
författarinnan infört den mytiska gestalten Raymond
Fosca, som en gång druckit ur en
odödlighetsdryck och inte äger några mänskliga
egenskaper utan inkarnerar species aeternitatis.
I hans ödesdigra och allestädes närvaro tycks
alla mänskliga företag förvandlas till grus och
aska, till fåfänglighet och jagande efter vind.
Det gäller inte bara den medeltida treklangen
ära, rikedom, vällust utan också mer speciella
chimärer: ungrenässansens italienska
stadskultur, dess krigiskt-nationella och civilisatoriska
bedrifter, huset Habsburgs kamp för
världsherraväldet, religionskrigen, en
upptäcktsresandes hopp att finna en amerikansk flodväg till
Stilla oceanen och därmed till Kina,
upplysningstidevarvets hänförda tro på
framåtskridandet och på vetenskapernas förmåga att
lyckliggöra mänskligheten, det unga
1800-talets socialt-politiska frihetsrörelse och
svärmiska republikanism — allt lika förgängligt
som människorna själva och förbittrat av
vissheten, att målet alltid ligger längre bort.
Berättelsen blir till sist alltför utdragen, men dessa
figurrika, rörliga, färgstarka, ständigt
skiftande tableaux vivants ur sju sekels europeiska
historia utgör dock en mycket underhållande,
emotionellt uppladdad krönika. Man kan också
invända, att det mänskliga odödlighetshoppet
mindre gäller ett fortsatt jordeliv än något
slags högre existensform, men som dess bärare
har här valts en nutida aktris, som onekligen
kan tänkas förledd av den för hennes konstart
speciella flyktigheten, och som därför behöver
övertygas om sina förhoppningars absurditet.
Ty efter hand som berättelsen fortskrider
förskjutes perspektivet, och det är Foscas
odödlighet som framstår som meningslös, tom och
förfärande, likt den vandrande judens.
Människan föds och dör, men däremellan ligger
livet. Vad vore en vacker sång om den varade
evigt? Blott de dödliga är det förunnat att
älska och lida, att offra, våga och vinna något,
att i varje ögonblick sätta sitt eget och andras
liv på spel, att undfå ansvarets börda och ut-
märkelse. En begränsad framtid, ett begränsat
liv är människans lott, och det är nog, säger
en av de unga männen av anno 48 — det är
i nuet vi har att leva och engagera oss. Men
det vill mycken styrka, mycken kärlek eller
mycket högmod till för att acceptera denna vår
egenskap av dagslända och skumflaga.
Dock — människan lär aldrig kunna förmås
att förkväva sina metafysiska behov, och i vår
tid står även en rad stora naturforskare vid
vetandets yttersta gräns med blottat huvud
inför de väldiga tummelplatser för tron som
öppnar sig där bortom. Till dem hör Pierre
Lecomte de Noüy, lärjunge av makarna Curie,
läkare och chef för Pasteurinstitutets
biofysiska avdelning, senare medlem av
Rocke-fellerinstitutet och död i landsflykt i Amerika.
Hans bok "Att vara människa", som översatts
från engelska upplagan av Lennart Edberg,
har sitt betydande intresse som försöket att
finna en gemensam nämnare för
naturvetenskapens världsbild och kristendomens, där
människans unika situation i universum är
ett genomgående tema. Som äkta cartesiansk
fransman utgår författaren från det mänskliga
medvetandet och underkastar detta en
kunskapskritisk granskning, påvisar
bristfälligheten i våra kunskapsinstrument och det
skiftande i våra observationsskalor. Det visar sig
då, att de materialistiska tänkarna i sitt
förbiseende av de irrationella faktorerna är mindre
rationella än idealisterna som räknar med
dem. Termodynamikens andra lag om att
materien strävar mot energiutjämning,
symmetri och dödläge gäller för övrigt icke på
det organiska livets område; där råder tvärtom
rakt motsatt tendens. Författaren illustrerar
sina teser och de moderna metoderna med en
rad exempel som inte alltid är begripliga för
lekmannen.
Uppenbart är, att även han omfattar den
descarteska frihetsidealismen och övertygelsen
om vår vilj as frihet att välj a mellan två
besluts-möjligheter — eftersom orsaken för vårt val
i sista hand aldrig kan fastställas — och det
uppseendeväckande är nu, att han fäller in
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
