Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Wolfgang Borchert: Tre korta berättelser. Översättning av Per Erik Wahlund - Näktergalen sjunger - Gösta Oswald: Europa. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUROPA
stövelspetsen mot kinden på Tim. Det var lite
snö på stöveln och den gick inte bort ifrån
kinden. Stövelspetsen gjorde en liten grop i
Tims kind. Och den lilla gropen gick inte heller
bort. Då upptäckte jag att Tims hand var lagd
runt kåge’t. Och pekfingret var fortfarande
krökt.
Jag blev stående en stund i snön. Jag blev
stående en stund vid Tims sida. Sen sa jag till
den döde Tim:
— Du har rätt, Tim, ingenting av allt det
där hjälper oss. Inga brudar, inget kors och
ingen näktergal, Tim, och inte ens den snöande
syrenen, Tim. För också herr Hinsch, som
ännu kan höra näktergalen och andas in doften
av syren, också han måste dö. Och
näktergalen sjunger. Men den sjunger bara för sig
själv. Och herr Hinsch dör alldeles för sig
själv. Näktergalen är det likgiltigt.
Näktergalen sjunger.
(Men kanske näktergalen också bara är av
lera? Som du, Tim?)
Översättning av Per Erik Wahlund
GÖSTA OSWALD
EUROPA
Uppbrottet vänder sej sömnlöst i gryningen
men det finns ingen verklighet mer att fly till
eftersom vi alla är utlämnade åt varandra
det finns inga avsked kvar som kan fälla oss
det finns inga viner som gör sömnen lättare eller värre
det finns inga självmord längre till överkomliga priser
Och uppbrottet vädjar till den regndruckna gryningen
(som om inte allting redan var uppbrutet
en virvel av gamla tidningar tamduvor patetiska löv
över de urblåsta revolutionsgatorna
(som om inte en asgirig och ruggande Tanke
redan brutit sej alltför långt in
i våra tandlösa och vimmelhändiga känslors lever —
Och tidningarna våra ständigt krånglande magar
blir för varje morgon allt nervösare
så att vi vaknar för tidigt om måndagarna
och sover allt oroligare om nätterna
de väntar bara en apokalyptisk dagenefter
att äntligen få kräkas upp de svartaste orden:
Alltid lika hungriga stryker gudarnas applåder under kupolen
och bara förvärrar vår tilltagande huvudvärk dövhet svagsynthet
känslolöshet planlöshet överkänslighet lyhördhet klarsynthet
Medan de anonyma dödsannonserna hemsöker staden som en
epidemi
medan orden inte har hunnit längre än till krig
inte har blivit tydligare än död
eller i bästa fall förintelse
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
