- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
116

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Arturo Barea: Spanska realister

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARTURO BAREA

"Sådant är livet i ert samhälle", tycktes han
säga, "vad tycks?"

Efter alltför mycken upphöjdhet och
romantik och skönhet till leda var detta till en början
stimulerande. Det framkallade polemik och
gav ökad skärpa åt den sociala iakttagelsen.
Men så småningom blev det trist. Det var
alltid samma historia, hur än händelseförloppet
varierade. Den underförstådda kritiken mot
ett socialt och politiskt system som frambragte
dessa misslyckade individer och slumpmässiga
katastrofer endast upprepade sig, den
fördjupades aldrig, inte ens genom de
betydelsefulla förändringar under regimens stelnade yta
som det nya seklets tjugufem första år
medförde. Den anarkistiska rörelsen — Baroja
hade ofta skildrat den ensamt jagande
anarkisten-konspiratören — fick ökad bredd och
blev genom en av sina flyglar en
fackföreningsrörelse för icke fackutbildade arbetare.
De socialistiska fackföreningarna i Kastilien
lyckades höja de fackutbildade
industriarbetarnas levnadsstandard, framstegsivrande
folk-bildare lade ner stor energi på att leda den
växande hungern efter kunskap och böcker hos
människor som äntligen hade fått mera fritid
för läsning och något högre löner att röra sig
med. Huvudstaden förändrades: Madrid var
inte längre så gott som uteslutande hovet och
regeringen, det centrum dit förhoppningsfulla
karriärister sökte sig. Men Pio Barojas böcker,
hans realistiska metod förblev oförändrade.

Under den tid, då det förtryck som utövades
av Primo de Riveras misslyckade
militärdiktatur kom den spanska allmänhetens politiska
medvetenhet att skärpas och stegrade dess krav
på fri kritik, blev Barojas romaner ivrigare
och mera allmänt lästa. De var fräna, de var
frispråkiga, de uttryckte ovilja mot samma
makter i samhället som understödde
diktaturen och monarkin, men samtidigt var de en
besvikelse. Det var just under dessa 20-talets
år, då en ny publik ur arbetarklassens led
sökte sig till Barojas romaner som hans
realism började förlora vad som var dess
oundgängliga betingelse, nämligen att den

skildrade en betydelsefull del av den sociala
verkligheten.

Baroja sysslade fortfarande med att skriva
om sina människor utanför det nya och det
gamla samhället, om sina fritänkare utan
målsättning och sina ensamma rebeller, om
människor som inte kunde och inte ville anpassa
sig till sina omgivningar. Och dessa hans
hjältar hade fortfarande sin motsvarighet i
verkligheten, men deras funktion hade blivit
en annan. När Baroja började skriva, var
principen för hans val av hjältar och
händelseförlopp i och för sig en protest och en
utmaning mot det gamla samhällssystemet. När
republiken stod för dörren, när starka
strömningar inom det spanska folket gick i riktning
mot såväl social som kulturell och politisk:
reorganisation, blev samma urvalsprincip en
protest mot både de gamla och de nya
krafterna. Snart blev den en återvändsgränd. Till
och med den vassaste eggen i hans polemiska
realism, den som var vänd mot det spanska
prästerskapets herravälde och den katolska
kyrkans doktriner, förlorade sin skärpa när
han pläderade i stället för att visa hur
systemets moraliska motsägelser verkade inom de
diktade gestalterna. År 1936 — samma år som
inbördeskriget bröt ut — publicerade Baroja
en bok som hette "Prästen i Monleon",
fortsättning på en tidigare roman. Denna bok
visade den fortgående andliga
upplösningsprocessen hos en präst som inte kunde
tro-på den lära som skulle göra hans prästlöften
verkliga, men detta framgick endast genom
de-böcker prästen läste. Romanen ebbade ut i tom
avsmak. Den var realism endast i fråga om.
utanverket.

Inbördeskrigets år tillbragte Pio Baroja i
Paris och återvände sedan till ett Madrid
regerat av Falangen och tyskarna. År 1939
publicerade han en roman med titeln "Laura
eller Den obotliga ensamheten". (Detta är den
sista roman av Baroja jag har haft tillfälle att
läsa.) Den är i viss mån politisk, den skildrar
nämligen en borgerlig spansk familjs odyssé
under inbördeskriget sedd ur antirepublikansk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free