Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Olof Lagercrantz: David Sprengel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAVID SPRENGEL
drev honom i landsflykt. Djupast sett var det
naturligtvis den gamla känslan av vantrivsel
som kom honom att ta detta steg.
Översättningshistorien blev endast droppen som fick
bägaren att flöda över.
Våren 1903 reser han till Danmark. Han trivs
bra med danskarna, vilka enligt vad han påstår
i det stora arbetet "Från det moderna
Danmark", som han utger 1904, är överlägsna
svenskarna därför att deras blod uppblandats
med judiskt. Han kommer i kontakt med
bröderna Brandes och Bang. Hans hat till Sverige
tar sig nu patologiskt starka uttryck och
spärrade i viss mån vägen hem för honom. Boken
var radikal politiskt och sympatiserade öppet
med revolutionära rörelser. Därigenom fick han
kontakter på radikalt håll, som senare skulle
visa sig av värde.
1905 får han en släng av tuberkulos.
Bonniers hjälper honom att komma i väg till
Davos. Under flera år lever han nu ett äventyrligt
och kringflackande liv utomlands. Han får i
allt högre grad emigrantens, den landsflyktiges
fjärrblick på de svenska förhållandena. Han
blir europé, internationalist, en vagabond sliten
ut ur gemenskapen, utan förpliktigande band
och utan behov att ta hänsyn till någon annan
än sig själv. För en sådan man ter sig lätt i
det fågelperspektiv han betraktar sitt fosterland,
allt där smått, lumpet, föraktligt. Det han ej
mer har del av antar i hans fantasi för varje
år alltmer karikatyrartade former.
Landsflykten leder till främlingskap och verklighetsflykt.
Det är i denna anda han sedermera blir Agnes
von Krusenstj ernås rådgivare då hon försöker
sig på samhällssatir. Det är därför man i de
satiriska delarna av "Fröknarna von Pahlen"
har svårt att igenkänna det Sverige som står
i skottgluggen. Det har lånat drag av italiensk
renässans, voltairskt 1700-tal och moderna
sydeuropeiska smädeskildringar.
Våren 1906 är Sprengel i Florens och skriver
därifrån ett missmodigt brev till Levertin, där
han säger att han ej så snart torde komma att
återvända hem. Han berättar om en äventyrlig
episod: "Fick ett skott i ena benet av en revol-
ver på ett hotell i Zürich för ett par månader
sedan; jag var med den enda, som jag
någonsin brytt mig om; hennes man kom oförmodat
hastigt hem från Mandsjuriet. Skandal i
hotellet, notis i tidningarna och en hel del historier,
som äro alltför otroliga för att kunna begagnas
som romanstoff. Men han var rysk officer och
adjutant hos en storfurste, vars porträtt jag
ofta hade tillfälle att se, så han kunde ju inte
sikta" .... Det är den gamla erotiska
skrytsamheten igen!
Följande vinter tillbringar Sprengel i Neapel
och våren 1907 tjänstgör han som outtröttlig
ciceron åt Anna och Hjalmar Branting, som
detta år genomkorsar Italien. I sin bok
"Romresan" från 1907 ger Anna Branting en livfull
skildring av en viss pincenezprydd man som
hon kallar S. Det är Sprengel. Han möter sina
vänner vid stationen och i droskan till hotellet
säger fru Branting:
— Det var förskräckligt vad allting är
smutsigt här.
— Ja, men det är så vacker smuts, svarar
han lent med en liten glimt bakom pincenezn.
Han ser på tingen med konstnärsögon. Det
blir säkert förtjusande att umgås med honom,
utropar Anna Branting, som under de
kommande dagarna blir livligt uppvaktad av
Sprengel och senare i Rom, där man också
är tillsammans, helt belåten konstaterar att
romarna tar henne för Sprengels älskarinna.
Både Anna och Hjalmar Branting är tydligen
förtjusta i Sprengel och i "det präktiga han
skrivit". "Vi äro glada", säger fru Branting,
"att få höra hans lustiga och skarpa satser,
som han strör ut med en stämma så undfallande
som skulle han viska till sin älskade." Den
älskvärda kvickhet som Sprengel utvecklade i
herrskapet Brantings sällskap, liksom intresset
för den pittoreska smutsen förblev viktiga
ingredienser i hans personlighet även om de ofta
senare stördes av det alltför bizarra, råa och
oregelmässiga.
Ännu några år dröjer Sprengel kvar i
medelhavsländerna, där han lever ett ensamt och
svårfixerat liv. Han läser mycket, sedeskild-
3 BLM 1949 x
777
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
