Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och med vald till professor i perspektiv. Han besökte 1802 Frankrike och Schweiz, längre
fram Italien, där han vistades tre särskilda gånger, 1819, 1829 och 1840. Han arbetade
mycket åt förläggare och har under sitt oerhördt verksamma lif utfört ett betydande antal
akvareller. Efter atl ha gått i Wilsons spår — denne följde själf, jämte Joseph Vernet,
Claude Lorrain på afstånd — påverkades Turner under den förra delen af sin bana af de
holländska målarne van de Veide, Cuyp och van Goyen; sedan tog hans beundran för
Claude Lorrain så öfverhand, att han log sig för alt härma honom trogel, utgaf l’rån 1807
en Liber Studiorum i likhet med den franske mästarens Liber Veritatis och gick ända
därhän i sitt rivaliserande med honom, att han i siti testamente, hvari lian öfverlämnade
sin förmögenhet till den
engelska staten och alla
sina tailor till
Nationalgalleriet, uppställde som
villkor, att två af hans
dukar: Dido och
Soluppgång i dimma, skulle
hängas upp mellan två
Claude Lorrain. Alltsedan
1830 ägnade han sig fritt
åt detta slags passionerade
kamp för att med
målarkonstens medelmåttiga
resurser skildra solljusets
hela glans och
fantas-magori, tiodubblad på
hafvets bländande yta.
Ibland lyckas han ej
återge livad han drömmer om,
men ibland framtrollar
han också genom sin
vanvettiga djärfhet
verkningar, som gränsa till det
sublima. »Peace» eller
Målaren sir David Wilkies begrafning — hans lik sänktes i hafvet från en ångare vid
Gibraltars kust under hemfärd från en resa till Konstanlinopel den 1 juni 1841 — med
sina kontraster af ljus och rök, sin karaktär af storartad högtidlighet och liksom af
apo-teos, är ett ojämförligt prof på detta mästarens manér. Denna talla, som utställdes 1842
på Kungliga akademien, är en bland dem, som Turner testamenterade till Nationalgalleriet.
Samtidigt med att i Frankrike de första tydliga symptomen visade sig till den rörelse,
som skulle bli realismen, d. v. s. vid den stora kritiska tidpunkten 1848, yppade sig i
England en nästan likadan kris, åtminstone till utseendet, men som hvarken hade samma
orsaker eller samma resultat. Det är den rörelse man har kallat prerafaelismen. Man
menar därmed ett försök till reaktion framkalladt af en liten grupp konstnärer, som ville
protestera mot den allmänna förslappningen inom den engelska målarskolans teknik och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
