Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i förbindelse med den europeiska konstens stora strömningar och på olika säll
tillgodogjort sig dem, hvarför del är en naturlig och nödvändig sak att de här behandlas hvar
för sig.
I. DEN DANSKA SKOLAN.
Ingenting ger vid början af 1800-talet en aning om den själfständiga, af den danska
nationens eget lif och lynne präglade målarkonst, som sedan i rik utveckling blomstrade
under större delen af detta århundrade. Den utmärkte porträttmålaren Jens Juel (f. 1745),
öfver hvars älskvärda och tina konst hvilar så mycket af det behag och den
epiku-reiska lifskänsla, som kännetecknar 1700-talet, afled 1802, och den tongifvande bland
Danmarks konstnärer var vid det nya århundradets inträde den gamle Nikolai Abraham
Abildgaard (1743—1809), Sergels vän och själsfrände, en man af stor begåfning, som tänkte
högt om konstens mål och såg vägen därtill i studiet af de stora tidehvarfvens och framför
allt antikens konst men som saknade fantasiens rörlighet och känslans värme. Hans
målningar äro realiserade program, icke på duken fasthållna syner. Det var den unge Bertel
Thorvaldsen förbehållet att på ett annat område, inom skulpturen, bringa den härskande
antikiserande riktningen i Europas dåvarande konst till en höjdpunkt och en afslutning. Hans
Jason (1802) är det konstverk, som inviger det nya århundradet och samlar allas blickar
och förväntningar omkring sig. Thorvaldsens glänsande bana ligger utanför ramen för
denna skildring. Det må blott framhållas att vid närmare betraktande af de antika
ämnena och formerna i hans verk en nordisk lyrik af fin och äkta känsla kringsväfvar
dem och skänker dem ett säreget lif och alt han sålunda icke till själ och hjärta står så
alldeles utanför den nordiska konstutvecklingen, som man stundom får höra sägas. Inom
den danska skulpturen skapade han traditionen för en lång tid framåt, och älven inom
målarkonsten gjorde sig hans inflytande gällande, isynnerhet hos Constantin Hansen.
Det var likväl från helt annat håll som väckelsen kom till den danska målarkonsten.
Bland den berömde franske målaren Davids lärjungar befann sig äfven under åren 1810
—16 den unge dansken Christoffer Wilhelm Eckersberg (1783—1853). Såsom alla stora
lärare hade David riktat hans håg och uppmärksamhet mot naturen, och vid sin
återkomst besatt han hela den tekniska färdighet, som kunde inhämtas hos den franska
skolans främste man. Eckersberg var ingen diktande natur, och han lämnade snart de
klassiska och heroiska ämnen, som utgjorde lärarens ämneskrets under en stor del af
hans verksamhet. Men han var en noggrann och samvetsgrann iakttagare af de
människor och den natur han såg för sina ögon, och hans intelligenta observation
understöddes af ett synorgan af fenomenal skärpa. Man kan icke i hela den samtida
målarkonsten finna något fastare och klarare än Eckersbergs målningar, som, hur små format
han än väljer, gifva en verklighet af rik detaljering, som likväl genom framställningens
fasta logik sammanhålles till en konstnärlig helhet. I porträttmålning har han
åstadkommit utmärkta arbeten (däribland del med rätta berömda porträttet af Thorvaldsen i
den danska konstakademien), men minst lika högt står han som arkitektur-,
landskaps-ocli marinmålare — i sistnämnda fack den främste bland alla danska konstnärer, fastän
han ser hafvel mera ur lustseglarens än ur sjömannens synpunkt och ingenting vet om dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
