Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. Till läran om de yttersta tingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta, det tredje salighetstillställdet, symboliseras
i nya testamentet som Guds himmel.
Gud är allnärvarande. Men från antropocentrisk och
särskildt från den positiva religionens ståndpunkt uppfattas
denna hans rent andliga allnärvarelse eller hans inre
oändlighet som en allestädesnärvarelse. Denna åter
symboliseras i analogi med den erfarenhet människan äger om
sitt eget andliga väsen och dess förhållande till sitt
kroppsliga rum. Den förnimmande själen är likasom närvarande
hela sin lekamen och styr honom dock från ett särskildt
centrum. 1 enlighet därmed hafva alla högre religioner
antagit, att äfven den gudomliga allnärvaran och
världsstyrelsen hafva sitt centrum, och detta centrum är hvad
nya testamentet i högsta symboliska mening kallar himmel.*
* De öfriga betydelser, som ordet himmel (o’~rvo~, än
oftare pluralen OlIpEvol) har i nya testamentet, äro: 1) det syn-
liga himlahvalfvet, rymden sådan hon enligt optiska lagar ter
sig för våra ögon (Matt. 16: 3; 6: 26 m. fl. st.) och i samband
därmed luftkretsen, orten för skyarna och molnen som regnets
källor (Luk. 4: 25 m. fl. st.); 2) världsrymden, världskretsarna
(ol. oi.ps’iol), i hvilka de goda och - hvad de lägre kretsarna
vidkommer - äfven de onda änglamakterna verka. De före-
ställas på en gång som kosmiska rymder och som psykiska
afstånd, graduellt skiljaktiga existensformer och fenomenvärldar
mellan den jordiska tillvarelsen och den himmelska. Jämför
Hebr. 4: 14, där det heter om Kristus, att han genomfor him-
lama (to’~ u5pEvou~) för att uppstiga till Guds tron. Jämför
äfven Paulus’ berättelse om huru han i hänryckningens till-
stånd förtlyttades till den tre~Ie himmelen och därifrån till del
himmelslcu Paradiset, hvars hemligheter han dock i sitt jor-
diska outvecklade tillstånd icke var mäktig att rätt fatta (2
Kor. 12: 2).
Paulus’ uttryck: den tredje himmelen har sin förklaring
rabbinernas läror. Desse antogo sju hirolar eller världssfärer
(sephiroth), förutom den högsta himmelen, världsbyggnadens
allra heligaste, hvari Gud har sin tron. Denna åter föreställde
sig de judiska kabbalisterna delad i trenne sfärer; 1) empyréen;
2) himmelen, hvarifrån de krafter utgå, som sätta världskret-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
