Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skälleboiternas tjufvajakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syndade alldeles dråpligt samt lefde i kött och uppenbart elände
ända tills Sakarias Persson flyttade till dem och fick sätta upp
en stuga på deras allmänning.
Man hade inte klart för sig hvad Sakarias var för en gök.
Men han kom dit en gång, drifvandes, man visste inte hvarifrån
och »höll samling» om kvällarna. Och Skällebofolket blef så
betaget i hans predikosätt, att de nödgade honom stanna samt
hjälpte honom timra upp kåken på allmänningen.
Gu’ vet, hur Sakarias bar sig åt.
Men han talade ideligen i stugorna och det dröjde inte tre
veckor, förrän folket var omvändt och gudeligt igen och hvart
Sakarias och hans stora maruffel till hund kommo i gårdarna,
så anammades de såsom välgörare och profeter.
Värst var det med fruntimren.
De rent af tillbådo Sakarias.
— Jesses, han har ögon att köpa smör för! suckade de.
Ja, till och med det stora hundkreaturet var föremål för
deras dyrkan. Ty så fort den ledingen kom viftandes med
svansen och snokandes mellan husen i byn, sprungo kvinnfolken ut
och slängde feta köttben åt honom, hvem som värst var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
