Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad orätt fås med sorg förgås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlossar er en mörk adventsnatt, när det passar — — Fotogen
och halm det brinner bra; säj ingenting, Anners lille, men brinner
gör det och pengar blir dä’! Usch, röken kväfver me’! — ja’
kan inte andas! Ta’ hit brännvinskruset!
På det viset låg han och fantiserade och skrek och slog
omkring sig i sängen hela våren igenom, och Anders undrade
jämt och samt, hur det skulle sluta.
Veckan före pingst blef han liksom litet vettigare och lugnare,
så att han kunde gå ut och till och med biträda lite grand vid
arbetet.
Men han sa’ aldrig ett ord till någon människa.
Själfva pingstaftonen hjälpte han Anders att svedja vidjor
till en gärdesgård, som de satte upp borta i hagmarken, och
hela förmiddagen höllo de på med den saken.
— Nu gå vi rätt hem och få oss lite middag, så få vi göra’t
färdigt i afton! sa’ Anders och torkade svetten af pannan.
— Gack du, ja’ ä’ inte hungrig, utan stannar och ser efter
elden! svarade Johannes.
— Ja, som I vill! Ja’ ska’ ta’ hit lite mat till er! mente
Anders och gaf sig i väg.
När han om en timme återvände till arbetsstället, kände
han redan på afstånd en svår lukt af brändt kläde, och när han
kom fram, låg Johannes där halfbränd och död.
Gubben hade fallit framstupa i den eld, vid hvilken han
svedde vidjorna.
— Han tänkte komma sig upp genom eld, men i stället blef
han själf förhärjad af den. Ja, ja, det står ju också, att de
ogudaktiga skola af eld förtärda varda, mumlade Anders i
förfäran, under det han rullade bort den döde ur den heta askan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
