- Project Runeberg -  Bland sockenkungar och backstugusittare : historier från bygden /
230

(1907) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stolla-Greta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stolla-Greta.



Precis som de klämde i med sammanringningen en söndag
på eftersommaren tröt Stolla-Greta borta i fattighuset, och när
budskapet härom, redan innan ringningen hunnit sluta, spred sig
bland kyrkfolket, togo gummorna till att snyta sig, så att det
lät som om en sotig fotogenmotor arbetat inne i vapenhuset, och
de suckade:

— Gu’ gifve, att hon bara slutat i en lycklig stund, den
skråen!

Men gubbarne och socknens styresmän och fäder logo ett
bredt löje och sa’:

— Nå, det var just ingen dålig nyhet på söndagsmoron, för
hon har ju ibland varit te’ stor tunga för kommunalkassan. Om
nu länsman bara finge tillstånd att jorda gesällen, som de hittade
död i Mogårds hage häromsistens, så kunde vi ju slå ihop bägge
två begrafningarna och sparade ett par ringedagsverken!

*



Det var nu många herrans år, som Stolla-Greta gått omkring
småtoseter på vägarna och skrämt kvinnor och barn med sitt
vilda tal och sina brinnande ögon.

Hon gjorde väl aldrig hvarken sig själf eller andra något
ondt, och vissa tider kunde hon tala rätt förståndigt, särdeles
om vintrarna, men så fort det blef sommar och varmt, satte det
liksom värre åt henne i hufvudet, och då masade hon ut åt
vägarna med ett rep i näfven och påstod, att hon skulle ut och
hänga upp — »ormen, som bedrog henne». Vid sådana
tillfällen såg hon allt lite hemsk ut.

Oss socknebor, som kände till hennes tosingaforor, skrämde
hon förstås inte. Men det hände tidt som oftast, att hon rusade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free