Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tror det modärna proletariatet vara en samling
högmoraliska puritaner, så kan en sådan
överskattning leda till ett allvarligt bakslag för den, som
förbinder sitt revolutionära patos med en
idealbild av de fattiga och förtryckta. Ty liksom
rikedomen icke alltid verkar korrumperande, utan i
lyckliga om också sällsynta fall kan främja
karaktärens självständighet och förfining, så är
fattigdomen ingalunda ett adelsbrev på moraliska
företräden. Redan Luther, som var en god
människokännare, yttrar på sitt kärnfriska språk: ”att vara
lekamligen fattig gör icke salig, ty man finner
mången tiggare, som ber om bröd vid dörren och
som är lika högfärdig och elak som den värste
domare". — Ni ser, redan på Luthers tid var
domare-kåren bekant för att inom sig hysa en ovanligt stor
procent tvetydiga element; det skulle onekligen vara
intressant att erfara, vilka kraftord Luther skulle ha
använt, om han i de yttersta av dessa dagar gjort
bekantskap med våra svenska domare,
enkannerligen högsta domstolen. Jag skall akta mig för att
uttala några gissningar i den vägen, utan i stället
anföra ett annat Lutherord, som icke gäller
domarekåren, utan det hedervärda tjuvskrået, nogare
uttryckt de olika sätten att stjäla. ”Du skall icke tro”,
säger Luther, ”att blott det är stöld, om du berövar
din nästa vad som är hans, utan om du ser din
nästa lida nöd, hunger, törst och vara utan härbärge,
skor och kläder, och du inte hjälper honom, så stjäl
du lika väl som om du toge den andres pengar ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
