Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ungmö, ur morgonblunden väckt
av vårens smekande första fläkt,
en trånande kvinna vorden
som sömmar sin bruddräkt, leende huld,
av gräsets grönt och vivans guld
i majdagens härliga timmar,
medan luften skälver, av solglöd brun
och himlen välver en hög paulun,
där fram ur ullmolns drivande dun
det blåaste sammet glimmar.
Man behöver strängt taget endast ha läst denna
enda strof, som för övrigt icke härrör från någon
av Kléens mera betydande dikter, för att komma
på det klara med att dess upphovsman är en skald
av guds nåde. För en var, som ännu ej lärt känna
Kléens diktning, bör det nu utgivna urvalet vara
en välkommen anledning, att göra denne älskvärde
och själfulle diktares bekantskap. Vad som icke
minst frapperar är den oerhört säkra formgivning,
som redan utmärker hans förstlingsdikter, särskilt
de för denna period mycket representativa
”Venus-sångarna”; men för övrigt är det lätt nog att med
stöd av det här givna urvalet, konstatera den
utvecklingsprocess, Kléen under årens lopp
genomgick, och som i hans diktning röjde sig som en
friare, klarare livssyn och en allt tydligare tendens
att förandligas. Karaktäristiska äro i detta
hänseende de båda dikterna ”Pans fest” och ”Pan
spelar”. I den förra dikten, som härrör från början
av nittiotalet, presenteras Pan på följande sätt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
