Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - David ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR.
8S>
Karmel hustru; Absalom af Maaka, dotter åt
Talmai, konungen i Gesur; Adonia af Haggit;
Sefatja af Abital; Jitream af Egla, 2 Sam. 3:
2—5. Och då han flyttat till Jerusalem tog
han sig ytterligare hustrur och frillor, och där
föddes åt honom sönerna Sammua (=
Se-mea) Sobab, Natan och Salomo af Batseba,
Urias hustru, samt af de andra kvinnorna
Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia, Elisarna, Eljada
och Elifelet, enligt 2 Sam. 5: 15, IG; men
enligt 1 Krön. 3: 6—8 hette dessa sistnämnda
jämte två andra Jibhar, Elisarna, Elifelet,
Noga, Nefeg, Jafia, Elisarna, Eljada och
Elifelet. Det vill sålunda synas, som David
haft nitton söner — förutom Batsebas
förstfödde, som dog i späd ålder, 2 Sam. 12:15
—19 — 12 Krön. 11: 18 nämnes ytterligare
en Davids son, Jerimot; men det är
sannolikt, att denna är någon af de bär
uppräknade, ty det förekommer ofta i bibeln, att
samma personer å olika ställen nämnas med
olika namn (se under Adriel). Döttrar
föddes äfven åt David, men af dem är endast
en namngifven: Tamar, Absaloms syster.
Och Amnon, Davids äldste son, kränkte
Tamar samt ådrog sig därigenom Absaloms
bat, så att ban sedermera genom dennes
försorg blef bragt om lifvet. Absalom
uppreste sig emot sin fader, David, dref honom
ifrån Jerusalem och jagade efter honom
med en stor här, efter att hafva inför
folkets ögon legat hos hans frillor midt på
ljusa dagen, samt lät utropa sig till konung
öfver Israel. Men han blef dödad i striden
af Joab, Davids härhöfvidsman, och David
blef åter insatt i konungadömet öfver hela
Israel, efter att hafva kufvat ett uppror,
som Seba, en benjaminit, tillställde, 2 Sam.
5: 12—16; 13: 1—20: 26; 1 Krön. 3: 1
—9; 14: 2—7. Men ännu fick icke
David sitta lugn på tronen, utan i hans höga
ålderdom samlade Adonia, hans son,
omkring sig en stor skara män och lät utropa
sig till konung. Men då det kom till
Davids kännedom, tog han och gjorde sin son
Salomo till konung och satte honom på
tronen, medan han själf ännu lefde. Och när
Adonia hörde det, vardt han förskräckt, och
alla som voro med honom flydde, och deras
sammankomst upplöstes, 1 Kon. 1: 5—53;
1 Krön. 23: 1; 29: 20— 24; 2 Krön. 1: 8.
När David, som under kriget med
Absalom gifvit sina härhöfvidsmän order, att de
skulle fara sakta med pilten Absalom, fick
underrättelse oin dennes död, blef han djupt
upprörd och grät mycket samt utropade:
Min son Absalom, min son, min son Absa-
Roshtnd, Bibelns M:in och Kvinnor.
lom, gifve Gud, att jag hade fått dö i ditt
ställe, Absalom, min son, min son! 2 Sam.
18: 1—33, Sedan konungadömet öfver hela
Israel blifvit befästadt i Davids hand, lät han
föra Gudsarken upp till Jerusalem. Och då
den uppfördes, fröjdade han sig så, att han
sprang framför arken och hoppade och
dansade med all makt inför Herren. Härför
blef han föraktad af sin hustru Mikal,
Sauls dotter, som ansåg det vara förnedrande
för honom. Men han svarade henne, att
ban skulle vara villig förnedra sig vida mer
än så och vara ringa i sina egna ögon, 2
Sam. 6: 1—23; 1 Krön. 13: 1—14; 15: 1—
29; 2 Krön. 1: 4. David ordnade
gudstjänsten i Jerusalem och indelade prästernas
tjänstgöring i tjugufyra skiften, samt
bestämde tid och plats för leviterna, då hvar
och en skulle tjänstgöra. Och ban uppställde
en stor och förträfflig sång- och musikkår
att tjänstgöra vid gudstjänsten. Med
tanken på, att ban själf bodde i hus af
cederträd, under det Guds ark förvarades i tält,
fick ban äfven i sinnet att bygga ett hus åt
Herrens ark i Jerusalem. Men därtill
svarade Herren honom genom profeten Natan,
att han visserligen hade gjort väl, då han
haft i sinnet att bygga Herren ett hus, men
att Herren intet hus begärt, och att David
icke kunde få bygga ett sådant, emedan ban
vore en stridsman och hade utgjutit mycket
blod. Hans son Salomo däremot, som skulle
vara en fridens man, skulle få utföra denna
Davids älsklingstanke och bygga ett hus åt
Herren. Och när David hade fått detta
besked, lät han sig nöja med att förbereda
I tempelbyggandet genom anskaffande af
rikligt med material och insamling af mycket
penningar. Af sin enskilda förmögenhet
lämnade han för ändamålet tre tusen
centner guld och sjutusen talenter renadt silfver,
tillsammans omkring 344 millioner kronor,
2 Sam. 7: 1—29; 1 Kon. 5: 3—5; 8: 15—21;
1 Krön. 6: 31—49; 9: 10—34; 22: 1—19;
23: 2—26: 32; 28: 1—21; 29: 1—19; 2 Krön.
5: 1; 6: 1—11; 7: 6; 8: 14, 15; 23: 18; 29:
25—30; 35: 1—15; Esra 3: 10; Neh. 12: 24,
44—46; Apg. 7: 46, 47.
David hade en väl ordnad krigshär med
de mest modiga, tappra och kraftfulla
hjältar till befälhafvare, 2 Sam. 23: 8—39; 1
Krön. 11: 10-47; 27: 1-^34. I hans dagar
inträffade en hungersnöd, som varade i tre
år. Och då David frågade Herren om
orsaken härtill, fick han till svar: Detta
hafven I för Sauls skull och för hans blodtörstiga
hus, därför att ban dräpte gibeoniterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
