- Project Runeberg -  Bibelns män och kvinnor : biblisk konkordans /
138

(1894) Author: Kristian Roslund With: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gad ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BTBEJ.NS MAN OCII KVINNOR.

dem tillbaka. 1 Mos. 49: 19. Och Mose
välsignade honom (hans stam) sålunda:
Lofvad vare han, som gaf oss rymligt land åt
Gad! Han ligger lik en lejonninna och
rifver sönder både bog och hjässa. Och han
utsåg åt sig den första ägolotten, ty i den
låg anförarelotten innesluten, och först af
folket gånge han att med Israel utföra
Herrens sak och hans domar! 5 Mos. 33:
20, 21.

Under vandringen i öknen fanns en
hufvudman för Gads stam, som hette Eljasaf,
Reguels son, 4 Mos. 1: 14; 2: 14; 7: 42;
10: 20. För Gads stam blef utsänd en
kun-skapare att kunskapa Kanans land, Geuel,
Makis son, 4 Mos. 13: 16. D^ Israels barn
inmönstrades i Sinais öken, voro af Gads
stam stridbare män vid tjugu år och
därutöfver fyrtiofemtusen sexhundrafemtio, 4
Mos.: 24, 25; 2: 14. Vid en senare
folkräkning i öknen voro, sedan en straffdom gått
öfver folket, af Gads stam vid tjugu år och
däröfver fyrtiotusen femhundra män, kap.
26: 18. Medan David var i Ziklag, kommo
till honom af Gads stam elfva
utomordentligt tappre härhöfvitsmän. Och då David
var konung i Hebron, gingo till honom af
Gads, Rubens och halfva Manasses stam,
för att göra. honom till konung öfver hela
Israel etthundratjugutusen man, 1 Krön. 12:
8—15, 37. När Johannes var på ön
Pat-nios och hörde antalet af dem med Guds
insegel tecknade, hörde han af Gads stam
tolftusen tecknade, Uppb. 7: 5.

Sitt landområde fick Gads stam, jämte
Rubens och halfva Manasses stam, på den sidan
om Jordan, som var belägen mot öknen till,
Sihons, den amoreiske konungens rike, och
Ogs, konungens i Basan, rike. Och de byggde
befästa städer och fäbodar därute. Men de
stridbare männen af dessa stammar gingo
dock med de öfriga stammarna öfver Jordan
för att hjälpa dessa att intaga landet på
andra sidan Jordan. Sedan vände de om
och bosatte sig i sitt land på östra sidan
om Jordan. Det område, som föll Gads
stam till, var området för alla städerna i
Gilead samt hälften af Ammons barns land
m. m., med Jordan till gräns, till ändan af
sjön Kinneret på östra sidan om Jordan.
När Rubens och Gads stammar och halfva
Manasses stam kommo tillbaka till sitt land
igen, byggde de vid gränsen af Kanans land
ett altare, en afbildning af
brännoffersaltaret i tabernaklet, hvilket för framtiden skulle
vara till vittnesbörd, att fastän dessa
stammar bodde på andra sidan om Jordan, de

voro ändå af Herrens folk, 4 Mos. 32; 5 Mos.
3: 12—20; 4: 43; 29: 7, 8; Jos. 1: 12—18;
4: 12, 13; 12: 1—6; 13: 8—12, 24 —28; 18:
7; 20: 8, 22; 1 Sam. 13: 7; 1 Krön. 5: 11;
12: 37.

När Israel åter en gång får intaga sitt
land, skall äfven en lott, ifrån öster till
väster (då inne i Kanans land), tillfalla Gad.
Gads land skall då gränsa intill Sebulons
land, och på dess södra sida skall gränsen
vara ifrån Tamar till trätovattnet vid Kades
fram till bäcken vid det stora hafvet, Hes.
48: 27, 28. När då staden Jerusalem
varder uppbyggd, skall på dess västra sida vara
tre portar, och en af desse skall heta Gads
port, v. 34. Gads afkomlingar kallas Gad,
Gads barn, Gads stam och Gads stammar,
Gads släkter och gaditer, 4 Mos. 1: 14, 24,
25; 2: 14; 7: 42; 10: 20; 13: 16; 26: 15, 18;
32; 5 Mos. 3: 12, 16; 4: 13; 29: 8; Jos. 1:
12; 4: 12; 12: 6; 13: 8, 24, 28; 20: 8; 21: 7,
38; 22; 1 Krön. 5: 11, 18, 26; 6: 63, 80;
12: 8, 14, 37; 26: 32; Hes. 48: 27, 28; Uppb.
7: 5. Då Rubens, Gads och halfva
Manasses stammar förbröto sig emot Gud och
lupo efter det landets gudar, hvarest de
bodde, uppväckte Gud Puls och
Tiglat-Pil-nesers, konungarnas i Assyrien, anda. De
kommo då och bortförde dem och flyttade
dem till Halah, Habor, Harah och till
Go-sans älf, 1 Krön. 5: 23—26. Namnet
betyder: lycksalig, rustad till strids, här,
omgjordad (Stora kyrkobibeln); lycka (Kongl.
Bibelkommissionen och Fjellstedt); lycka
eller trupp (E. Nyström); kommit af en
händelse (Josefus).

Gad 2. En profet i Davids tid, kallas
äfven konungens siare, 2 Krön. 29: 25. Då
David var i »bergfästet», under flykten för
Saul, sade Gad till denne, att han icke borde
stanna kvar där, utan gå bort till Judas |
land. David hörsammade honom, gick och
kom till Herets skog, 1 Sam. 22: 1—5. 1
När David hade kommit i ånger öfver att
han hade räknat folket, sände Herren Gad
till honom med tillsägelse, att konungen finge *
välja på tre ting, af hvilka ettdera skulle
komma öfver honom: hungersnöd i hans
land i 7 år, flykt för fiender i tre månader
eller också pest i tre dagar i hans land.
Men David föredrog pesten. Sedan bjöd
Gad David, att han skulle gå och resa upp
ett altare åt Herren på Aravnas, jebuseerns,
loge; och David gjorde efter profetens ord,
2 Sam. 24: 10—25; 1 Krön. 21. Gad hade
jämte profeten Natan varit David behjälplig
att ordna sången och musiken vid gudstjän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:04:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bmok/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free