- Project Runeberg -  Boken om Ernst Rolf sådan han tedde sig för vännerna /
23

(1933) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den första

smokingen

När Rolf år 1912 kom till Norrköping för
att uppträda på »Hultet» — en
friluftsnöjes-anläggning på Kneippbaden — saknade han
pianist, fast direktionen utlovat sådan. Fallet var
ju fatalt, men Rolf var icke bortkommen, han
trädde fram på estraden och vände sig till
publiken med orden: »Finns här någon av de
församlade, som kan spela litet på klaveret och
ackompanjera?»

»Ja då», sade pianisten Nisse Landin, som var
i salongen, och stövlade upp på scenen.

Sedan Rolf sjungit, kom han ned till oss,
tittade på Landin, tackade honom och sade: »Jag
såg med detsamma, att ni kunde spela piano, för
ni hade så stora fötter.»

Efter slutat program tågade vi tre ner till
Centralhotellet, där Rolf ville bjuda oss på en smörgås.
Landin bad att få »inventera» sin vän Hofzinser,
trollkarlen, till vårt bord. Hofzinser blev
»inventerad» — den redan verserade Rolf hade mycket
roligt åt detta ord — och kvällen blev glad. Bland
annat roade sig herr magikern med att, sedan
bordet var halvdukat och medan uppasserskan gått
ut för att återkomma med ytterligare rätter,
hastigt draga undan dukens, så att det framsatta
orubbat stod kvar. Ernst Rolf blev ganska paff,
och servitrisen stod alldeles handfallen. Ny duk
lades på och jag iakttog, att Rolf satt något
fundersam vid slutet av supén, varefter han sade till
Hofzinser: »Det där du gjorde med duken var väl
inte någon trollerikonst, fast servitrisen trodde det,
det var väl ingen konst, här skall ni se, tjosan»,
och med ett ryck drog han i duken, så allt som
därpå var flög i golvet. Jojo, det kostade slantar,
men Rolf var lika glad, skrattade och sa : »Jag
röck lite för hårt.»

Någon tid därefter skulle Rolf uppträda på
Strömsholmen, varvid kompositören Adolf
Englund engagerades som pianist.

Efter en veckas uppträdande föreslog jag Rolf
att i den första avdelningen — på eftermiddagen
— sjunga sina bondvisor och i sista avdelningen

Så här såg den första smokingen ut.

på kvällen uppträda i smoking. Han funderade
ett slag och sa»:

»Det skall jag göra, men lurar du mig nu Nisse,
så slår jag dig på käften.»

Rolf var god som guld men ibland litet häftig
i sina yttranden. Emellertid hade han med
Englunds bistånd flitigt inövat många fina bitar, och
efter en vecka var han klar att kläda sig i
smoking och framträda med sin nya repertoar inför
Norrköpingspubliken och kritiken. Applåder och
in-ropningar, och i pressen dagen därpå utmärkta
recensioner. Nu var genombrottet kommet för Rolf.
Bort med bondkostymen och det obligatoriska
knytet, som åtföljde denna. Smoking och vackra
sånger var hädanefter Rolfs paroll.

Så en kväll syntes bland publiken direktör
Li-benfelt, hotell Standards chef. Dagen därpå kom
erbjudande om uppträdande, med högre gage än
på Strömsholmen.

Rolf förtjust, »tack för smokingen, Nisse!»

Nils Englund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:28:36 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bokenrolf/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free