- Project Runeberg -  Boken om Ernst Rolf sådan han tedde sig för vännerna /
32

(1933) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liga som kalvstekssky. Minst en ton i underkant
och skulle jag försökt mig på en aning högre
stämning hade den kortsträngade lyrans strängar
rykt åt skogen, om det hade funnits någon på
hundra mils omkrets.

Men det fanns en godtemparlokal, upplyst med
fotogenlampor i taket, och det fanns träbänkar
för parkettpubliken, resten fick stå, det var dom
vana vid.

Att få låna klaveret var inte lätt — men vad’
kunde inte Rolf när han satte den sidan till!

I procession bars lådan till samlingshuset, och
som fisket varit lönande och många voro i hamn
blev det visafton.

Rolf klädde sig »på kökkenet», där jag stod
parad att göra entré med ouvertyr.

»Har de kommit några själar?» frågade
sjöcharmören.

»Vänta ska jag flukta», sa* jag.

»Ska du lukta?» sa Rolf.

»Ja visst. Känn själv!» sa* jag och öppnade
dörren.

Det luktade smorläder och rå fisk så man
kunde storkna.

»Jo jag tackar ja», sa Rolf, »sätt i gång», å så
slog han på gonggongen.

Där var fullt hus, kraftiga sjöbussar med små
schalettprydda koner. Alla visor måste
transponeras upp en ters, det var att hålla tungan rätt i
mun, men Gud så roligt. Omlagd repertoar, på
sådana ställen var det den enkla visan som gjorde
sig bäst.

Det blev paus mellan avdelningarna och jag såg
bussarna hukade över spyttebakkerne, som voro
placerade vid var och varannan plats — det
tuggades skraatobakk och det alstrar saliv — vid
de osande paraffinlampornas gula sken. Jag slapp
musik. Från Samlaget i Mosjøn hade jag samma
dag fått efter rekvisition min ranson, 2 helor
whisky.

»Det är så förbaskat ont om plats här», sa’ Rolf
i sitt ‘kökken*. »Va ska dom här spannarna ha
för mission, varför ligger de’ handdukar över dem?»

Det var vaffeldei i spannarna, skulle bli
»brödrenes aften i morrn» sa* konen som var
föreståndarinna för lokalet.

En djärv tanke, snabb som blixten. Stackars

bröder med sina torra våfflor när jag hade det
så vått och förspänt.

»Ska jag», sa’ jag till Rolf, »förgylla deras
afton och visa min King George?»

»SelfölgeJig», sa’ Rolf. »Jag passar dörrn.»

Kluck — kluck rann min whisky ner i spannen,
och så röra om, röra så att det hela ingick i en
skön harmoni, deien och whiskyn. — Vi reste da*n
därpå.

»Hurtigrutten» hade kommit lagom för oss och
mitt lilla bustag. Jag hoppas brödrene inte for
vilse den gången. Men historien kom ut genom
kaptenen och provryttaren och för dem var
aktuelle skrøner gefundenes fressen — liksom jag
hoppas våfflorna för brödrene gesundes essen. —
Rolf hade mycket roligt åt episoden, och den lär
visst ha apterats och stått införd i Tyrehans.

I Harstad hade vi 39 aftnar en suite, där var
tjockt med folk som i en julotta. 1 små fiskeläger,
vi även besökte, Kabelvaag, Honingsvaag m. fl.
tillgick annonseringen på följande vis:

En gut med plakat fram och bak gick omkring
och ringtfe i en klocka, folk kom till och läste
begivenheten. Det gick från mun till mun och
blev hus, det skulle inte gå i någon storstad där
det ju vore en dålig affär för a viserne och deras
annonsspalt.

Det blev Vardø och Vadsö. 1 Vardø blevo vi
goda vänner med fästningskommendanten och Rolf
ville kika invärtes på den lilla idyllen.

»Ja, gärna», sa kommendanten, »men med mig
i sällskap och med förbundna ögon.»

Det blev ingen visit av, men det sjöngs visor
privat och knäcktes en flaska Pommery med herr
kommendanten i sällskap. Det blev en knall i alla
fall, om inte precis skjuten ur en fästningskanon.

En nordlandsby vi besökte hade något slags
trankokeri på gamla lutfiskskallar och annat jox.
För en ovan som gjorde sin entré en hemsk odör
över sta’n.

Fulla av upptåg som vi voro, fick Rolf skjuts
av mej på en vanlig skottkärra. Han var
passageraren. Skottkärran var »rickskaw» och jag var
kulien mellan skaklarna. Rolf med en refraicheur
ivrigt begjutande sina luktorgan med Kölnervatten,
jag med en näsduk för anletet, som på en opera*
tionssköterska. Befolkningen hade roligt åt vår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:28:36 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bokenrolf/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free