Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»scen» men innerst med en liten bemarkning —
Honi soit qui mal y pense — tran är vårt guld.
På tal om tran kostade en tunna 30 kr. vid
vår start. När vi fullbordat turnén var priset för
samma fat 300 kr. Krigets tider och gulaschens.
Hur många tyska fiskuppköpare fanns där ej, som
sedan mötte fiskarflottiljer en god väg ute till
havs och försäkrade sig om fångsten.
Så hamnade vi då i Kirkenæs, slutstationen —
klart att vända, gå baklänges och på nedvägen ta
de fiskeläger vi på uppvägen inte begått.
I Kirkenæs fanns gryvbyen — högt uppe i
fjället — där fanns också lokal, men inget piano,
men det fanns ett någorlunda acceptabelt nere i
pensionatvärdinnans privata leilighet. Rolf låg på
knä för hennes fötter och si det lax honom. Upp
på malmtåg i godsfinka.
Ankomst till lokalen. En muskulös »formand»
spor:
»Ska vi fire trapetsen?»
Deras artister förr hade varit idel akrobater
och tyngdlyftare.
»Nej, för all del, inget besvär för vår del —
vi ska bara sjunga några visor.»
»Kan det förslå?» menade han tydligen.
Som ingen av oss var vidare i form för
tra-petsering fick den sitta kvar uppe i taket. Det
blev omlagd repertoar och det blev som vanligt
bal efteråt.
Rolf deltog med liv och lust i dansen. Jag ser
för mina ögon honom skuttande mazurka med en
kvänerpike — de enda som kunde stå ut här uppe.
De voro småväxta och å la eskimö, de hade
finn-och lappblod i ådrorna.
I väntan på tågets ankomst improviserade vi
litet på banvallen, jag stående, trakterande
tangenterna. Det blev »Jag vet ett land långt upp i
högan nord». Då kommer en karl och synger
med.
»Kan du den da get?», spör Rolf.
»Den har vi i sangkoret skjønner du.»
Man var med på noterna i midnattssolens land.
Midnattssol fick vi inte skåda. Men, norrsken
och det praktfullt så det förslår. Svolvær i
Lofoten excellerade i dylikt under vår färd. Synd att
det inte kunde fastna i Rolfs kamera.
Nedresan gick lyckligt. Från Narvik blev det
färd in i Sverige via Kiruna, där Svenska Röda
Korset hade fest i sin stiliga teater med Rolf som
medverkande. Där bröts malm dag som natt, och
Rolf och jag stog på k väl lskvisten och titta* på
fjället där ljusen lyste som lysmaskar i en
gräsmatta och det knallade i ett i bergsmassivet. Tåget
gick på morgonsidan — genom nordliga Sverige.
Ljusnan i månsken duger den med; även om
Glom-men hade givit oss praktfullare scenerier.
Varför hux-flux till Stockholm? Jo, Rolf skulle
gifta sig. Han måste i förbifarten in på sitt
förlag och hälsa på »Missväxten», den lilla
expeditrisen. Ett litet rum in på gården Vasagatan 1.
Carelius hade förut förlagt samtliga
Rolfmelo-dier, nu hade han eget.
Det var visor på fria melodier, var en melodi
»skyddad» gjordes en ny melodi, man tryckte den
lavede, men den skyddade sjöngs . . .
Men till bröllopet! Med stormarna i bagaget
for jag och Carelius i sovvagn till Kristiania. Jag
med pressade frackbyxor försedd och den flotte
Emil med nödiga lull-lull att fästa på
frackuppslaget. Det blev ett bröllop med militärt inslag —
svärfar general, svåger löjtnant i generalstaben.
Under korsade värjor drog brudparet ur kyrkan
till Militære samfund där det bjöds på middag.
Aldrig förr har jag sett en frack sitta bättre på
min gode vän, som redan då hade en liten men
ändock kalaskula.
Aldrig förr hade Stomatol haft bättre reklam,
Han var i hamn med sin »blaaweis». Massor av
tal. Carelii med den äran och Gud vare mej nådig
var jag också med på ett hörn.
Mitt tal framsagt med åtskilligt s. k, »darr»
antecknades emellertid till protokollet. Det blev
efter på släktmiddagar en masse och bröllopsresa
för Rolf med Kanarieöarna som mål.
Dessförinnan avskedssoaré för »hela stan» på
Cirkus Verdensteater, för att få lite reskova.
Ur Rolfs resebrev till mig tar jag en episod
från Spanien. De hade ankrat på redden, det
hade varit 17 maj — dagen till ära hade kapteni
Aune eklärerat »skibet» och hållit norsk middag
ombord.
\
Vid avecen närmar sig en barkass från land
fallrepet — upp kommer en spansk deputation som
med blomsterkvast på en pinne tackar kaptenen
för norska nationens hyllning för den spanska
monarkien (!) Övriga fartyg lågo i mörker, kapte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
