Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finska dagar—
och ryska
Ernst Rolf var lika populär i Finland som i
det övriga Skandinavien. Man kan säga, att
han vann sina första segrar i Helsingfors
redan 1906 med sina dråpliga beväringsparodier
som bondkomiker på »Princess». Senast, som
nybliven charmör, kom han till Apolloteatern — för
att fullständigt erövra vår mondäna publik vid ett
ensemblegästspel i Vita Salen 1926 med en lyx*
revy, som vi varken tidigare eller senare skådat.
Han sjöng sig genast vid premiären in i allas
hjärtan, da han genom parketten gjorde sin entré,
frågande våra kända helsingforsare: »Hur står det
till — har du sålt så många aktier som du vill?»
Succén upprepades varje afton! Publiken
förundrade sig storligen över hur han alltid visste
att i sina kupletter sjunga över närvarande
personer. Gåtan avslöjades aldrig.
Hemligheten var ett gammalt beprövat revytrick:
Undertecknad satt omsorgsfullt dold i biljettluckan
och nedskrev personliga fakta om kända personer
bland biljettköparna! — endast ett par tre rader
som på en minut snickrades ihop till en kvick
kuplett av Rolfs författarhjälp — Gösta Stevens.
Medan charmören klädde sig, lärde han sig
läxan. Nidskrivaren från biljettkassan satt sedan
på raden vid strålkastaren som belyste de
populära helsingforsare, som den aftonen skulle få sin
tillägnan och gav dem var sin lilla ljusdusch i
det psykologiska ögonblicket.
Revyn gick för fullt hus trots de för våra
förhållanden enorma biljettpriserna: 70 mark per
parkettplats. Da fick Rolf infallet att under
strängaste diskretion »kvista av» ett tag till
Moskva på studie- och upptäcktsfärd. Allt hade
gatt bra om inte chefen själv i älskvärdheten mot
revyns nätta ryska balettflickor förrått sin avresa
med petersburgska nattkuriren — ty programmet
hade omkastats den aftonen så att Rolf var
res-färdig 10,30 e. m.
Efter pausen kände sig revykungen en smula
opasslig, annonserades det, och hans roll övertogs
av John Wilhelm Hagberg. Omklädseln var
undanstökad — resväskan packad––––––-men om
fem minuter var den med stor möda bevarade
hemligheten spridd från scen till salong — via
orkestern.
Under chefens ryska studier gick hans trupps
ekonomi betänkligt bakåt! — Folk ville ju höra
Rolf. När han äntligen återkom — ansenligt
försenad genom passvårigheter — stod slutresultatet
inte mera att ändra: finanserna voro definitivt
undergrävda — och gästspelet i Helsingfors slutade
med förlust!
Det är kanske orsaken till att vi aldrig fått
något förnyat besök av revykungen.
Artur Rehn.
Rolf-hi§torla
av Henry Richter
»Har du hört historien om mej och direktör
Allan Ryding?»
Det var Rolf som frågade, och när jag svarade
nekande fortsatte han:
»Jag och Ryding brukade förr i tiden vid jul
och nyår hyra Norrköpings teater. Ett år ville
jag gärna ha teatern några dagar utöver den tid
jag hyrt. Jag slängde i väg ett telegram till Ryding
och frågade, om han inte ville avstå sina dagar.
Rydings svar kom omgående och löd:
*Antages, sänd 200 kr. behöver ny kostym.*
Nästa år upprepades samma historia. Jag
telegraferade och Ryding svarade:
’Antages, sänd 200 kr. behöver ny överrock.*
Det hör naturligtvis till historien att jag sände
pengarna.
Tredje året återupptogs telegram väx lingen. Då
hade Rydings svar förstås denna korta
formulering:
*Sänd 500 kr.*
Jag svarade ögonblickligen:
Behöver du både kostym och överrock?*
Rydings svar lät inte vänta på sig. Det kom
omgående ooh lydde:
*Ja — en frack också.*»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
