- Project Runeberg -  Boken om Ernst Rolf sådan han tedde sig för vännerna /
42

(1933) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lyckoland — alla tiders

Av Valdemar Dalquist• rekordrevy

Ernst Rolf slog sitt första stora slag på Fenix,
sitt andra slog han på Oskarsteatern 1924.
Lyckolandsrevyn, som spelades för utsålda
hus i 5 månader, ett verkligt rekord både för
Oskarsteatern och rekordernas man, Ernst Rolf.
Jag hade nöjet att medverka både som skådespelare,
medregissör och något författare. Revyn var en av
de största som givits och förmodligen kommer att
ges i Skandinavien med över 100 medverkande.
Orkester både i orkesterdiket, på scenen och under
pausen i vestibulen, där publiken fick dansa för
att hålla sig i stämning till kommande akt.

Repetitionsarbetet bedrevs med oerhörd energi.
Rolf skötte de stora tablåerna och jag de mindre.
Vid jultiden slog vi ihop det hela, och det var
verkligen ett myller av människor som skulle
regleras och regisseras in i sina uppgifter. Bland annat
hade Ernst Rolf medfört en stor vattenbasäng, där
ett stim med najader skulle simmia omkring.
Denna bassäng vållade oss ett oerhört huvudbry. På
generalrepetitionen gick första akten, som slutade
med den berömda Lyckolandsparaden med ändlösa
mannekänguppvisningar och gossorkester m. m.,
alldeles utmärkt väl i lås. Så bestämde vi oss för
att börja andra akten från slutet, d. v. s. vi skulle
börja med vattenbassängen, som tillhörde revyns
final. Vi hade just fått ner den, tappat i vattnet,
så sprack en del glasrutor och vattnet började
strömma över scenen. Det sattes in nya rutor men
till slut befanns det omöjligt att klara det. Vi
höllo på med detta hela natten, och på nyårsdagens
morgon, när vi alla var trötta och förtvivlade över
den misslyckade bassängtablån, fick jag äntligen
Rolf att gå med på att stryka den på premiären
under motivering att revyn var så strålande stark
och stor ändå, så att bassängen kunde komma som
ett extra inlägg senare. Rolf tog sig oerhört hårt
av detta med bassängen, så han gick direkt till sitt
hotell och av ren nervositet och trötthet fick han
feber och läkaren förbjöd honom att visa sig,
alltså på premiärkvällen.

Under dagen hade jag lagt om revyn så gott jag
förstod och gjort en sluttablå utan bassäng, som
visade sig vara minst sagt glansfull. Rolf kom
premiärkvällen till teatern, som vanligt med
läkare i logen, och ganska nedtryckt. Så började
föreställningen och artade sig redan från början till en
av de största succéer vi hade varit med om-, och
stämningen höll sig konstant hela kvällen. När vi
strax före tolv äntligen hade nått sluttablån, skulle
Rolf och jag mötas på scenen, växla var sin replik
och därefter skulle slutsången komma, men mitt i
allt detta jubel brast nerverna på den hårt
ansträngde Rolf och han äskade ljud och höll ett*
mycket allvarligt tal till publiken och talade om att
det hela var misslyckat därför att han icke hade fått
med sin bassäng. Jag stod bredvid honom och
kände på mig att jag måste ingripa och komma fram
till slutsången, så jag lyckades avbryta hans
beklagande med denna lilla replik: »Vi har inte
tagit med vattenbassängen, för Albert Ranft ville ha
sitt på det torra». Lättroad som den glada publiken
var, togs detta för en lustighet, skratt och
applåder följde och så sjöng vi Bättre och bättre dag
för dag, och jag tror klockan blev y2 1, innan alla
applåder voro till fullo emottagna. Det var en
överlycklig men trött Ernst Rolf som vi sedan åt en
liten hastig smörgås tillsammans med, och han var
inte mindre lycklig när han vaknade på morgonen
och fann att en enstämmig press konstaterade att
Stockholm hade fått sin första stora kontinentala
jätterevy.

Sedan följde idel förköpsutsålda hus till
fantastiska priser och Rolf var verkligen nöjd och
oändligt tacksam mot alla som hjälpte honom att
föra denna ståtliga lyxbåt i land. Rolfs affärer
sköttes av en advokat, som tog hans del av kassan
för att sköta de stora uppsättningsutgifterna och
Rolf själv uppbar endast de kontanter hans tio
vis-försäljande pojkar lämnade honom varje kväll, och
det var minsann inga småsummor som han tog
emot i en gammal skokartong, som stod på hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:28:36 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bokenrolf/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free