- Project Runeberg -  Boken om Ernst Rolf sådan han tedde sig för vännerna /
45

(1933) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag anlände till Essen på morgonen en kvart
före flygmaskinens avgång. Tullen tog mitt
bagage i ögonsikte, bedömde på rak arm
tullbesiktningen till 3 timmar. Jag förklarade mindre lugnt
att det var transitogods, som jag måste ha ut på
minuten. Tullen skrattade ut mig. Jag stormade
in i tullinspektörens tjänsterum och rev så mitt
hår och mina kavajfickor inför honom, att han i
egen hög person förtullade mitt gods. Jag ringde
till flygplatsen och fick vederbörande att skjuta
upp Hamburgmaskinens start en kvart, och
ytterligare avmagrad över plånboken färdades jag och
mitt bagage i tre bilar och i två tulltjänstemäns
sällskap ut till flygplatsen.

1 och med ankomsten dit var två dagar
förstörda. Essenmaskinens pilot nekade att ta ombord
mer än 5 av mina 16 kolli. Jag fick stuva in fyra
korgar blommor och en säck snöbollar och tog ett
heligt löfte av flygfunktionärerna att med nästa
flygtur sända resten efter mig.

Hamburg: I den väntande, fullsatta Bulltofta-

maskinen var en extraplats insatt åt mig. Något
bagage utöver en handväska kunde jag inte få ta
med. Maskinerna var beklagligtvis övertecknade i
tre dagar framåt!

Jag måste efter oerhörda underhandlingar med
flygledningen och efter bestämda order från Ernst
rekvirera en extramaskin från Essen med det där
kvarlämnade bagaget. Den extramaskinen
nödgades på grund av motorfel nödlanda tre mil söder
om Hamburg. Då var klockan tolv på natten.

11,15 påföljande dag lyfte jag och mitt bagage
från Hamburg i ett litet enmotorigt plan. Det var
storm över havet. Vi svävade ovan söndertrasade
moln på en medelhöjd av 1,500 meter.

I Malmö väntade det hydroplan, som annars gick
i passagerartrafik mellan Malmö och Köpenhamn.
Det höll sig för stormen på maximum 50 meters
höjd i rak motvind utefter kusten upp mot
Stockholm. Nödlandade 3,15 i Karlskrona. Fel på
tänd-stiften. Startade 4,20 från Karlskrona.

Inte förrän 7,45 låg vi mot landningspontonen
vid Lindarängen efter att den sista timmen ha irrat
vilse i mörkret över skärgården.

Det var den 9 oktober 1925, dageh för
generalrepetitionen till Ernst Rolfs första stora
Cirkusrevy. 30 sömmerskor väntade på mina blommor,

men jag kom ju inte för sent precis.
Genrepet var nämligen inte utsatt förrän till
klockan 8, men inte förrän klockan 11
var scenen så pass färdigbyggd, att den
kunde beträdas. På premiärkvällen
lämnade den sista snickaren salongen fem
minuter i 8, då publiken äntligen blev
insläppt.

Bara flygfrakten Essen—Stockholm
kostade 3,000 riksmark, och ändå blev jag
visst skyldig för den hastiga äggfrukosten
i Bulltofta mellan maskinbytet.

Någon gång under den andra
Cirkus-sejouren kom jag upp i klädkammaren.
Där upptäckte jag fem av mina
blomsterkoffertar från Paris — upptäckte att de
ännu var oplockade på de blommor, jag
med så stor möda hopsamlat i vårens
varuhus en höst i Paris!

*



Den 23 december 1932 gjorde jag i
Svensk Filmindustris ateljé i Råsunda ett
filmreportage, som Ernst Rolf hade givit
mig uppslaget till. En natt klockan två
ringde han till mig från Oslo och sjöng
en nyårsvisa för mig. Den var skriven
av Karl-Evert på en av Ernst upptäckt
engelsk melodi. Den var utmärkt, och jag
fick SF att antaga den som
grundstommen i ett nyårsreportage.

Klockan sex dagen före julafton var
Ernst efter två intensiva timmar framför
kamera och mikrofon färdig med sin
andel i det nyårsreportaget, var i bild och
ton fäst på en 240 meter lång filmremsa,
som nu körd genom projektionsapparaten
ger oss Ernst Rolf med den stora famnen
och den glada visan, precis sådan som
han under 20* år varit till vår glädje och
gamman.

Ett dygn därefter låg han för döden.

Vi kan genom underbara uppfinningar
ännu få se bilden av Ernst Rolf, få höra
hans röst, men den färg, han satte på vår
vardags gråa fond, skall vi alltid få sakna.

Filmremsorna äro ur »Rolfs hälsning
av 1933».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:08:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bokenrolf/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free