- Project Runeberg -  Boken om Ernst Rolf sådan han tedde sig för vännerna /
44

(1933) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Blommor till Rolf

Det var 1925. Ernst Rolf hade
kommit hem från ett besök i Amerika,
och jag var skickad att intervjua
honom. Intervjun började vid 3-tiden
en eftermiddag uppe på Ernst Rolfs
musikförlag på Jakobsbergsgatan, drog ut
över en middag på Anglais veranda och
en bilfärd till Strängnäs. Där slutade
intervjun vid 3-tiden på natten i en krets,
som allt under den angenäma
etappfärden vuxit uL till ett tiotal personer,
däribland en succékompositör, en pianist, en
musikförläggare, en kuplettförfattare, en
skogrossör, en gentlemannachauffÖr av
rekordmodell samt en advokat.

Jag bytte verksamhet, blev anställd som
sekreterare och direktörsassistent hos
teaterdirektör Ernst Rolf. Engagemanget
gjordes upp på stående fot och utan
kontrakt en dag på Malmskillnadsgatan. Jag
hade hejdats av ivriga signaler och
tillrop från en passerande bil. Det var Ernst
Rolf, min sedan
intervjusammanträffandet veckan förut gamle vän Ernst. -— Jag
satt strax vid sidan av honom i den
eleganta bilen och for så rakt in i nästa
fenomenvärld.

Ernst Rolf höll på att bygga om
Stockholms Cirkus till revy teater. Hans
höstrevy där skulle slå alla rekord, jag blev
genast indragen i rekordmaskineriet. Jag
skulle flyga ner till Paris och köpa 5,000
blommor, 300 frukter, 1,000 snöbollar
och 3,000 nothäften av en viss
succémelodi. Jag hade en vecka på mig, 3,000
kronor med mig. Det var bråttom, bråttom!

»Köp så mycket, du kan komma över»,
skrek Ernst åt mig just som Malmötåget
satte i gång från Stockholms Central.

»Ja», flämtade jag. »Det var ju 5,000
blommor, 300 frukter, 1,000 snöbollar
och 3,000 nothäften, jag skulle ha?»

»Det är det minsta, du får komma hem
med ja. Köp så mycket, du får tag i! Och

Av Gunnar Skoglund

skynda dig. Försök att klara av alltihop på fem
dar!»

Fem dar var det ja.

Stockholm—Malmö, 1 natt, en tämligen normal
natt.

Bulltofta—Hamburg, 1 förmiddag, en ordinär
flygfärd i ett stabilt, tremotorigt junkerplan.

Hamburg—Essen, 1 nervös eftermiddag.
Nödlandning på ett gammalt avbränt exercisfält, tätt
besatt med meterhöga stubbar, som maskinen höll
på att slå kullerbytta över. Vänstermotorn hade
gått varm, ett kyl rör hade sprungit. Vi fick vänta
iy2 timme på hjälpmaskinen. Men jag hann med
nattexpressen från Essen till Paris. Och jag var en
synkop i en rivande rolfrytm. Mitt inne i en
eggande melodi med kittlande dissonanser här och där.

Första dagen i Paris: Alla de mig anvisade

blomsterleverantörerna — det gällde konstgjorda
blommor förstås — var mycket älskvärda. Men
alla hade gamla fordringar, som de ville jag skulle
betala. — Telegramnödrop från mig till Ernst:
Vad ska jag göra? Svar: Du egen teaterdirektör,
representant Cirkusrevyn, Stockholm, som endast
har Rolf engagerad. Hälsningar Ernst.

Andra dagen i Paris: Blomster leverantörerna

log franskt åt teaterdirektör Skoglund och
fortsatte att vifta med sina räkningar. Däremot
bugade sig innehavaren av nothäftena till succémelodien
och tillverkaren av snöbollarna djupt och
tjänstvilligt för den nye, förut okände teaterdirektören,
eni för dem mycket angenäm bekantskap. Jag hade
nämligen som nämnts kontanttillgångar.
Nothäftena och snöbollarna skulle vara leveransfärdiga
kvällen därpå. Det stora varuhuset Printemps åtog
sig att försöka leverera blomsterskörden till
samma tid.

Tredje dagen i Paris: Bennetts resebyrå
ordnade telegrafiskt med flygstationen i Essen
flygplats åt mig och 16 kolli Essem—Hamburg,
Hamburg—Bulltofta. Leveranstrassel in i det sista,
trassel med järnvägen, som inte såg sig någon
möjlighet att bereda plats för mitt bagage i den hårt
anlitade Warschauex pressen. Mitt bagage fick
plats = 300 francs.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:28:36 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bokenrolf/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free