Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gonsin haft, för att äta. Bordet var rikligt dukat
och de båda utlänningarna läto sig maten väl
smaka. Som man skulle betala vid utgången, lät
Rolf berätta för de förvånade amerikanerna, att
man åt gratis vid våra järnvägsrestauranger.
Deras förtjusning kan man lätt tänka sig. När de
kommit till en annan station, där tåget även gjorde
uppehåll, stego de in för att dricka kaffe men på
detta stället måste betalning erläggas och
utlänningarna sågo något förvånade ut. Men så skeno de
upp och sade på sin härligaste dialekt att man
tydligen varit på en sämre järnvägsrestaurang. Sedan
lät Rolf vid de stationer, som återstod, spela
komedin till slut — Överallt åto de gratis och de
hade inte ord nog att beundra det lilla Sverige,
som var så rikt, att det gratis bespisade utlänningar
som vistades i landet.
TT umoristen Kulörten var en lång tid Rolfs
»hus-hållerska». En dag var det väldigt kallt i
charmörens rum men det fanns inte ved i huset.
Kulörten vred sina händer i förtvivlan. Ordet
omöjligt fanns emellertid ej i Rolfs ordlista. Chefen
lät hugga sönder en hel •korgmöbel för att tina
upp sina frusna lemmar. Mén till råga på allt
var inte kaminen sotad och det rykte
förskräckligt. Rolf fick klä på sig, men Kulörten, som gått
ut ett ärende, hade låst inne Rolf för att ingero’
skulle störa honom. Till råga på allt hade den
gode Kulörten alldeles glömt bort sin herre, som
först sedan han ropat på hjälp blev befriad från
sin ofrivilliga fångenskap. Rolf var arg som ett
bi men Kulörten klädde sig i en säck och hällde
möbelaska i kalufsen och detta tyckte Rolf var så
roligt, att han förlät sin slarvige alltiallo den lilla
försummelsen.
rp rots att Rolf var en utpräglad nattuggla, som
A gärna arbetade om nätterna, ömmade han
alltid för dem, som måste förtjäna sitt levebröd, då
andra njuta sin skönaste sömn. En natt kom han
till ett jättestort garage, där några äldre
människor voro i färd med att städa och göra i ordning
bilarna. Rolf lät vända sin bil och trots att
klockan var tre pa natten kunde han en halv timme
därefter återvända med en väldig korg,
innehållande härlig mat och frukt och sen bjöd han på
ett glas vin och satt och småpratade med sina nya
vänner.
T3 olf var stor djurvän. Ingenting kunde
upp-A»- röra honom så mycket som människor, vilka
voro grymma mot djuren. Aldrig skall den som
skriver dessa rader glömma Rolfs vrede, när han
i Malmö såg en kusk piska på en häst. Det var*
med möda, som vi lyckades hålla honom tillbaka.
Samma rörande omsork visade han negrerna. När
den svarta revyn Black People kom till Göteborg
och han engagerade hela truppen för att undvika
konkurrens, inträffade en liten malör med många
roliga poänger. Truppen anlände på kvällen. Det
var utställningssommaren och det fanns inga rum
att uppdriva. Rolf lät sammankalla hela sin stab,
vilken skickades ut för att ordna inkvarteringen.
Och på natten inlogerades en del i sovvagnar på
järnvägsstationen, medan andra fingo vila ut på
en Amerikabåt, som samma afton anlänt. Och hela
tiden satt Rolf med fyra små negerungar i knät,
en telefon inkopplad till bordet och en massa
fruntimmer omkring sig och sjöng små engelska visor.
Och när allt var klappat och klart, gick Rolf som
en härförare och inspekterade förläggningen.
T T t? på Mölna, där hans saga nu slutade under
’-J så tragiska omständigheter, hade han under
ett par år ett litet sommarparadis. Just denna del
av Lidingön är privat område och här är allt
oberört av den nya tiden. Området ligger nära
Skär-sätra och vetter ut mot Fjäderholmarna. Själva
gården där han bodde, var en 1860-tals herrgård
i tva vaningar med glasverandor i båda
våningarna. På gården stod en väldig, tusenårig ek, som
strädkte sina grenar in mot verandan. Efter
före-ställningarna pa China brukade Rolf ta sin
motor-racer nere i Djurgårdsbrunnsviken, for genom
kanalen och sköt i fräsande fart över till Lidingön.
Han älskade att sitta däruppe på den övre
glasverandan i sommarskymningen och vila efter slutad
möda och se ut över fjärden där ångare och
seglare styrde till eller från staden.
T> olf tydkte mycket om att bereda sina
medmän-niskor små överraskningar. En eftermiddag
när han flanerade i Zoologiska Trädgården i
Köpenhamn, antastades han av två unga flickor, som
bevekande bådo om att få låna var sin klänning,
da de skulle pa kostymfest. Rolf bad om deras
adress och sa gick han vidare. De unga flickorna
trodde säkerligen att Rolf glömt bort dem, men
nästa dag kom hans danska påklädare upp med
ett paket till flickorna, i vilket låg de båda
klänningarna.
T drotten hade hans hjärta. Man glömmer inte
hur han på finnkampen 1927 hejade fram stora
tunga Ossian Sköld till svenskt rekord i slägga:
I vår vackra idrottsgård
väntar vi ett svenskt rekord/»
Det kom i nästa halvminut, »som på
beställning». På beställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
