- Project Runeberg -  Boken om Ernst Rolf sådan han tedde sig för vännerna /
87

(1933) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oppe i mitt hem på en frukost av familjens
normala: gröt och rödbetsbiff. Det senare en nyhet
för honom, men den slog an. Någon vecka efteråt
väcktes jag vid midnatt av interurban telefon, jag
tror från Västerås. Yrvaken tog jag luren. Och
hörde:

»Hallå, tjänare, det är Ernst Rolf. Hör du, hur
var det man lagade den där rötbetsbiffen? Jo,
jag är i en god väns familj här och har bett att
de ska bjuda mej på rötbetsbiff men minns inte
hur den skulle lagas.»

Jag beskrev efter förmåga den enkla
anrättningen och hoppas, att vännen Ernst fick sin biff
kryddad till belåtenhet.

Nyåret 1921 firade Rolf sin 30-årsdag i en
sjukbädd på Lunds lasarett. Han tackar den 22
januari för hågkomst på födelsedagen och skriver
bl. a. några rader om sina affärer och sin hälsa:

»Jag har det förfärligt svårt just nu på alla
vis och det blir kinkigt att klara biffen. Men
huvudsaken, som jag dessvärre måste tänka på
nu, det är att vila mig en tid.

Jag har gudskelov inget fel på lungorna,
bara en liten körtel vid högra lungan.
Däremot lider jag av för stort hjärta. Därför
måste jag dessvärre bli till ytterlighet
försiktig. Och det vet du är svårt».

Den 5 februari meddelar hans maka, att han
måste vila, men i Skandinavien får han ingen ro

och därför måste han ut, »professoren i Lund sa

absolut Rivieran».

Ska vi så ta ytterligare ett litet karakteristiskt
brevcitat, så är här till sist ett. Den 31 augusti
1923 var det åter frågan om kuplett-texter, och
en norsk sekreterare skriver på chefens diktamen:

»Jeg har desvaerre ikke hört et ord fra dig
og det forbauser mig meget. Jeg haaber at
du, naar du faar disse linjer, vil skrive mig
til. Jeg har nemlig en masse musik og en
masse gode idéer. —

Jeg laste her forleden en ... artikel av dig

i folkets blad Politikken. Der skriver du din

jäkel. Lav heller nogen gode viser istedet!»

Kanske har detta bidrag redan blivit alltför
långt. Men jag tycker, Ernst Rolfs brev är så ty-

piska för honom att något av dem bör finnas med
i minnesboken. »En masse musik og en masse
gode idéer» ... Ja, det var hans märke. Vid våra
sammanträffanden i mitt hem ställde han opp en
grammofon och lämnade efter sej något dussin
grammofonskivor och nothäften. Vid tillfälle drog
han en stackare med på teater efter teater för att
få in revystämningen. Alltid i farten, alltid
krass-lig i bröst och hals, alltid penslingar i halsen före
inträdet på scenen, alltid — eller nästan alltid —
jagad av ékonomiska svårigheter, men alltid samma
stora goda barn, som man väl någon gång kunde
få se häftig men alltid strax efteråt ångerfull och
i tårar famnande om vederbörande, det må nu ha
varit en sujett eller negerbetjänten Ef fa i
direk-törslogen högst oppe i Fenix.

Ingen har väl så muntrat opp humöret på
svenska folket som Ernst Rolf. I går hörde jag hans
röst — i en sjömansvisa — på trottoaren utanför
en grammofonaffär. Där stod ett urval av detta
svenska folk: springpojke, ett par gymnasister, en
ung dam, en äldre och ett par yngre gentlemen
samt undertecknad. Spårvagnar och bilar larmade
förbi. Men där var ett par minuter mycket stilla
och stor andakt över den lilla publiken. Andakten
kring ett avslutat skede i Den svenska glädjens
visor.

6n folkets man

På hösten 1932 under förberedelserna till
Odéonrevyn, som blev hans sista, beklagade
sig Rolf över att hans gamle vän Ture Nermart
inte ville skriva kupletter åt honom.

»Jag vill ha riktigt skarpa saker, men så säjer
Nerman att han sitter i Första kammaren. Nog
har han större publik för sina verser hos mej! För
övrigt behöver ju ingen veta något», sade
charmören.

Om Rolf fick sina »skarpa saker» från Nerman
med i revyn känner jag inte till.

Ernst Rolf var en folkets man. Det har sagts att
han på sitt sätt bidrog till förståelse mellan de
skandinaviska folken. På samma sätt bidrog han
också till en demokratisering av nöjeslivet. Hans
revyer besöktes av hög och låg.

Ernst Rolf var folklig i detta ords bästa
mening, vilket är mig en glädje att fastslå.

Axel Månsson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:28:36 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bokenrolf/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free