- Project Runeberg -  Boken om Ernst Rolf sådan han tedde sig för vännerna /
91

(1933) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blev begeistrad, som han alltid blev när någonting
tilltalade honom. Han sade:

»Gör den där visan färdig! Men så fort som
möjligt. Refrängtexten och refrängmelodien måste
vara som de äro, och ordet Jtåror’ måste vara kvar.
Resten av melodien får Helge Lindberg göra.»

Efter ett par dagar var texten klar och
överlämnades vederbörligen. Jag har för mig att den
tämligen omedelbart gick till kapellmästare
Lindberg. Sedan var det bara tiden som gick. Då och
då träffade jag Rolf och varje gång sjöng han för
mig:

»Ingen kan segla utan vind,
och ingen ro utan åror.»

Så en vacker dag ringde Rolf till mig och sade:
»Hör du, snälla Eskil, texten till den där visan,
du vet, har kommit bort. Har du ingen möjlighet
att skriva ut ett nytt exemplar?»

»Jag har ingen kopia på texten», svarade jag,
»men jag får väl försöka åstadkomma en visa i
alla fall.»

Jag var förresten ganska belåten med denna
beställning n:o 2, ty jag hade under mellantiden
fått en idé till en bättre uppläggning av visan än

i den första versionen. Denna gång raspade jag
ihop både text och musik till visan, och Rolf var
ännu en gång belåten och förtjust.

Och tiden rann, och aldrig kom den visan fram.

Någon vecka före den tragiska julen 1932 åt jag
middag med Ernst Rolf på Gillet, och då fick jag
återigen höra talas om visan ifråga:

»Jag förstår inte, vart den där texten har
tagit vägen. Kan du inte skriva ned den ännu en
gång? Jag skall sjunga in i grammofon en av de
närmaste dagarna och ville gärna ha den med.»

Inte heller nu hade jag någon kopia, utan jag
tog baksidan av en matsedel. Och Rolf var belåten
precis som de andra gångerna.

Finns visan ifråga insjungen på grammofon?
Därom har jag ingen aning, men det kan tänkas,
att jag en gång får höra en välkänd röst sjunga
ur min grammofon:

»I skansen på skutan satt Alfred och skrev
till flickan därhemma ett kärlekens brev.
Han skrev till sin flicka så vänligt och hult
och kärligt och högaktningsfullt.»

Ja, detta var den enkla lilla historien om en
sjömansvisa — habent sua fata libelli.

Eskil Eriksson.

Mistinguett och Ernst Rolf i festligt lag. Stockholm 1931

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:28:36 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bokenrolf/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free