- Project Runeberg -  Boken om Ernst Rolf sådan han tedde sig för vännerna /
106

(1933) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

‘M som affärsman

Av Erik Åkerlund

Jag har alltid varit varmt fästad vid Ernst
Rolf. Vi vunno varandras vänskap redan
år 1908 som kamrater i den numera
nästan klassisk och legendarisk vordna firman
Åhlén & Holm i Insjön. Från denna tid
bevarar jag många glada och angenäma
minnen av den levnadsfriske ynglingen, men då
jag förmodar att andra pennor skildra denna
period av hans liv vill jag i stället skriva
något om våra senare gemensamheter, då vi
samarbetade icke endast som goda vänner
utan även som affärsmän. Jag är själv
affärsman, och jag gissar att en tränad affärsmans
uppfattning om Ernst Rolf som affärsman
bör ha ett ganska stort intresse för de
oräkneliga människor, för vilka begreppet
affärsmannen Rolf utgjorde ett ogenomträngligt
mysterium. Tyvärr måste jag säga att detta
begrepp nog utgjort ett mysterium även för
mig, men några enstaka synpunkter och
episoder kunna ju alltid skänka en och om ock
svag relief åt bilden.

Rolf var icke lycklig som affärsman, det
veta nog alla, men han ägde en hel del goda
intentioner och kvalifikationer. Felet var att
han aldrig i praktiken kunde genomföra sina
kalkyler, vilka visserligen ibland voro
omöjliga men många gånger baserade på goda
uträkningar och icke minst stor
fackmannakun-skap. Rolf trängde samvetsgrant och
energiskt in i de problem som röra framförande
av stora revyer av kontinentalt snitt, han
lärde sig det scentekniska in i minsta detalj
och han förskaffade sig under sina ständiga
resor en myckenhet av vetande om hur en
publik »show!» bör kalkyleras på olika
poster. Denna Rolfs mot världen utåtvända och
för alla goda nyheter mottagliga ande
uppfattade jag som en av hans största tillgångar
som affärsman. Svenska affärsmän resa i
allmänhet för litet och få allt för få av de
ofta friska vindarna utifrån i sina segel.
Utländska resor äro alltid befruktande, och

för min del tackar jag mina utländska resor
för det mesta som jag lärt.

För ett och annat tiotal år sedan kunde
den bristande harmonin mellan Rolfs goda
vilja och hans förmåga medföra rent
tragikomiska resultat. Jag tänker till exempel på
då vi några stycken under Fenixtiden bjälpte
honom att anlägga en grammofonfabrik
strax utanför Stockholm. Fabrikslokal hade
han klar, tyska experter att ordna
inspelningar och framställande av skivor hade han
också, det hela var en upplagd affär. Efter
vad jag hört gjorde han också, sedan bolaget
tillkommit, några ytterst primitiva försök att
inspela plattor, men något att sälja blev det
inte — och när allt kom omkring visade det
sig att den enda tillgången i bolaget
utgjordes av den s. k. fabrikslokalen, som befanns
vara en enkel lada i Åkersberga.

Det var synd att han »rusade iväg» —
som han oftast gjorde. Ty tanken var
alldeles riktig. Rolf hade — och därvidlag var
han väl sin branschs förste och hittills ende
i vårt land — fullt klart för sig att han,
föregångsmannen och stjärnan som det växte upp
oerhörda mängder av pengar runt omkring,
borde själv dirigera och tillgodogöra sig
och sin verksamhet dessa pengar; han
syftade med andra ord till bildande av en
koncern. Han skulle vara sin egen
teaterdirektör och i nordens alla fyra länder utnyttja
de dyrbara artister, den dyrbara repertoar
och de dyrbara uppsättningar som han
skaffade sig, han skulle även vara sin egen
musikförläggare — redan vid mycket unga år
startade han Sveriges så vitt jag vet första
musikförlag för enbart populärmusik, där
han förtjänade mycket pengar på sina visor
och kompositioner — han ville aldrig som
många andra teaterdirektörer arrendera ut
sina vishäften och program, vilka kunde
vara ganska stora affärer, utan han skulle
ha dem som sina egna företag, han ville
inspela och fabricera sina egna grammofon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:08:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bokenrolf/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free