- Project Runeberg -  Boken om Ernst Rolf sådan han tedde sig för vännerna /
107

(1933) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skivor för att hindra stora delar av de
tidtals jättelika vinsterna att gå till
mellanhänder, han försökte ibland ge ut sin egen
teatertidning och jag tror också att han funderade
på att bilda sitt eget filmbolag.

Idéerna buro den moderne och klarsynte
affärsmannens stämpel. Men han kunde
tyvärr inte genomföra dem i praktiken.

Han brukade ibland komma till mig och
be om råd, då han skulle sätta i gång något.
Då var han alltid laddad med glänsande
kalkyler, han var som en pånyttfödd, vars
sinnen plötsligt blivit väckta att se och förstå
allt. Ungefär så här kunde han säga:

»Jag skulle vilja be om ditt råd som
affärsman. Ja den här sista revyn gick ju tokigt. . .
jag följde inte ditt råd, det var felet, jag
skulle ha gjort det, men nu, nu vet jag hur
det skall vara, nu skall det bli något helt
annorlunda , . . jag har räknat ut det så här . . .»

Så kom den nya revyn i gång, och när
man träffade honom någon dag efter
premiären och frågade hur affärerna gick var
han idel förtjusning. »Briljant, det är min
största succé.» Och efter femtionde gången
lät det lika glatt, bolaget lovade att ge en flott
vinst. Till och med efter sista
föreställningen kunde han vara lika förtjust. Men så
kunde det hända att han en månad senare
kom med andra toner:

»Ja — det var tråkigt det här (här slog
han ut ena handen i luften och dängde den
sedan i pannan) — vad skulle jag med det
där förbaskade dansparet att göra — revyn
gjorde ju en enorm succé, jag hade fabulösa
hus, en sådan revy finns varken i Paris eller
London — men det kommer ju så många
utbetalningar efteråt som man inte har tänkt
sig, det är tusen kronor hit och tusen
kronor dit, vad skulle jag (handen i pannan)
med det där förbaskade dansparet att göra
till exempel. . .»

Hans personliga budget var mycket
omfattande och mycket beroende på nycker och
sinnesstämningar — det var en av de
största anledningarna till att pengarna ofta inte
funnos disponibla för de ändamål vartill de
bestämts. Ena gången hjälpte han någon

med ett lån eller ett större förskott, andra
gången bjöd han i ett anfall av glatt lynne
på en fest, tredje gången var det något
annat. Han besatt en åtrå att benyttja sig av
alla flotta moderniteter, som ständigt kom
honom att glömma sina kalkyler. En
sommarnatt under pågående Chinasejour besökte
han mig i Dalarö, och då han inte kunde
finna något transportmedel snabbt nog att
föra honom till hemmet på Lidingö lät jag
skjutsa honom med Sea Song, som går
mycket fort. Då fick han ögonblickligen smak
för den sorten. Dagen efter ringde han:

»Vad kostar båten?»

»Den kostar (jag nämnde summan), men
den är inte till salu.»

»Jag behöver den båten. Du får hälften
kontant och resten sedan.»

»Men kära Ernst, hur går det med revyn,
tror du den kan tåla en sådan extra
belastning?»

»Revyn går finfint. Det är min största
succé hittills. Men allvarligt talat: jag vill
köpa båten!»

Och då han inte fick köpa båten gick han
och hyrde sig en annan racerbåt som
kostade honom stora summor under sommaren
och i hög grad inverkade på revyns
ekonomiska resultat. Bara genom att låta honom
lukta på denna nya fröjd hade jag alltså
omedvetet lockat honom till nya utgifter.
Sådant var hans sätt att förverkliga sina goda
affärsmannaintentioner.

Ernst Rolf bekräftade i sin gärning att
en framgångsrik konstnär och en
framgångsrik affärsman aldrig kunna förenas i
samma person. Han var en stor konstnär och
han ägde den rikaste tillgång som en
konstnär lika väl som en affärsman kan få,
nämligen optimism, men han var en allt för stor
optimist för att kunna bli en lyckosam
affärsman. Hans gärning blir inte mindre för
det, snarare tvärt om. Vi skänka honom ett
hedersrum i våra minnen som en frejdig
människa med sällsynt förmåga att sprida
glädje och solsken omkring sig, som en
benådad konstnär och en trofast vän.

lOY

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:28:36 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bokenrolf/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free