Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 ANDERS GRAPE
Vi ha redan i det föregående mer än en gång sett den äldste brodern,
Jonas, framskymta, bl. a. såsom den yngstes förmodade medhjälpare. Jonas
inskrefs som nämndt redan 1676 vid akademien, och han har säkert under de
närmare 20 år han kom att stanna där vetat förvärfva sig en omfattande
bildning och en solid lärdom. Ehuru ingendera af hans disputationer — 1686 under
Norcopensis och 1691 under Norrmannus — nämnvärdt faller inom
»antiqvi-teternas» ämnessfer, har han tvifvelsutan också på detta område ägt både
intressen och insikter. Detta vitsordar bl. a. hans gynnare Rudbeck, som
vid mer än ett tillfälle dragit nytta af hans kunskaper och flit. I en
rekommendationsskrifvelse till Kanslern1 framställer han honom ej blott som »en
mycket vacker, sedigh ok lärd man», utan framhåller särskildt, att han »sigh
på våra Historier ok Antiquiteter mycket lagt». »Hafver ok transfererat
Torstens saga på latin som nu är ferdigh trykt,2 ok hafver under händer Bose
saga.»3 Jonas stod vid denna tid redo att lämna universitetet4, icke för att
tillträda den befattning som gymnasie-adjunkt och konsistorie-notarie i Västerås,
hvartill han 1695 blifvit utnämnd,5 utan för att — i sällskap med sina disciplar,
två bröder Christiernin — anträda en längre utländsk studiefärd. Denna
resa, som gick genom Danmark, Tyskland, Holland och England och varade
i dryga 3 år, skänkte Jonas naturligtvis utmärkta tillfällen att fullfölja sin
vetenskapliga utbildning och äfven att träda i beröring och anknyta
förbindelser med utländske lärde.6 Sålunda sammanträffade han i Köpenhamn med
män som Arne Magnusson och Christen Worm, i Frankfurt am Main med
den store orientalisten Job Ludolf, i Oxford med de frejdade språkforskarne
George Hickes och Edward Twaites, många andra att förtiga.
Betydelsefull blef särskildt bekantskapen med Hickes, ty denna förbindelse uppehölls
äfven genom brefväxling efter Jonas’ hemkomst, då han gick Hickes tillhanda
med lärda nyheter, anskaffande af manuskriptkataloger m. m. dyl. Flera af
1 Nyss åberopade skrifvelse af d. 2/4 1696 (Bref ror- UPS- univ., s. 346 f.).
2 Nämligen i den edition i fol. (ett omtryck af Reenhielms text och noter), som Ol.
Rudbeck ombesörjde (jfr "Warmholtz nr 2564).
3 Jonas S:s orig.-manuskr. till dessa öfversättningar finnes bevaradt i UB. R 708;
jfr GÖDEL, Katalog öfver Ups. univ. bibis fornisländska o. fornnorska handskrifter (i det
följ. gemenligen cit.: Gödels UB-kat.), s. 57, där de dock oriktigt ifrågasättas vara utförda
af Petter Salan. Jfr äfven nedan s. 164 (nr 22, 23 4:o).
4 År 1684 hade han ansökt om adjunktur i filos, fakulteten, men fått afslag (Fak:s
prot. 17/3 1684).
5 Munktell, D. 3, s. 345.
6 Några bref, skrifna af Jonas S. under denna utrikesvistelse, äro publicerade: ett till
brodern Petter från Berlin 1696 7/9 (tr. i Den sw. Mercurius. Årg. 3: D. 1 (1757: Juli—Sept.),
s. 184 ff.), ett odat. [1697 ?] till Ol. Rudbeck d. ä. (tr. ibid., s. 187 ff.), ett från London
1698 6/io till den sistnämnde (tr. ibid. Årg. 3: D. 2 (1757: Oct.—Dec), s. 315).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
