Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_______________ RECENSIONER 297
och genom att kombinera dessa med uppenbara provenienser har han i
många fall kommit till nya, öfverraskande resultat. Oftast bestå de äldre
bibliotekssignaturerna endast af ett nummer eller af en bokstaf åtföljd af
en siffra; detta senare är fallet med ett af de i Mainz tagna biblioteken
och med Nikolsburgböckerna. Magnus Gabriel De la Gardies böcker haf va
ofta ungefär midt på ryggen en siffra med en båglinje öfver; i biskopens af
Fünfkirchen, den store boksamlaren Andreas Dudiths böcker finnes ett kraftigt
präntadt nummer i öfre snitten, o. s. v. Vidare ha vattenstämplar i
försatts-papperet, bandtyper, inbindningsmateriel af gamla handskrifter eller tryck,
m. m. fått hjälpa till vid identifieringen af böckernas proveniens, där
andra märken slagit slint.
. Äfven om man kan anmärka på en viss ojämnhet i behandlingen af de
olika kapitlen — väl beroende på den nyss nämnda ursprungliga
planläggningen af arbetet, i det att de boksamlingar, som äro bäst företrädda i
universitetsbiblioteket i Lund, fått en utförligare och mera ingående behandling
än de andra, hvilket t. ex. framgår af de förträffliga skildringarna af
biblioteken på Sonnewalde och Nikolsburg — så har dock Walde med stor
förtjänst löst den ingalunda lätta uppgiften, hvilken kraft år af lärda mödor
och tidsödande förarbeten. Hans medryckande, liffulla framställningssätt
visar också prof på en mindre vanlig stilistisk begåfning. Vid en anmälan
af ett arbete, som är så fylldt med intressanta och för vår svenska biblioteks
-och kulturhistoria viktiga fakta, står recensenten inför en fullkomlig embarras
de richesse. Å andra sidan — och det har förf. själf varit den förste att
erkänna — kan ett arbete af denna art aldrig göra anspråk på att blifva
helt fullständigt. Det är därför icke svårt för den, som lustvandrat i samma
bokskatter som förf., att göra några tillägg till hans framställning utan att
därför på minsta sätt vilja förringa värdet af ett arbete, hvilket för
kommande forskare på detta område alltid skall stå som det förtjänstfulla
hufvud-verket.
Den boksamling, som inledde raden af eröfrade och till Sverige
hemförda bibliotek, var jesuiternas i Riga, hvilken stad den 16 sept. 1621 efter
hårdnackadt motstånd föll i Gustaf Adolfs händer. De i staden varande
jesuitfäderna, däribland den gamle från den katolska reaktionens tid i Sverige
under konung Johan III så bekante Klosterlasse, fördrefvos och all deras
egendom beslagtogs och skänktes till Upsala universitet. Enligt ett i
universitetsbiblioteket bevaradt inventarium var det icke blott biblioteket utan
äfven en samling husgeråd, altarkläden, mässings- och tennkärl m. m., som
konungens hof predikant Johannes Bothvidi i slutet af år 1622 öfverlämnade
till universitetets dåvarande rektor professor Lars Wallius. Inventariet torde
med säkerhet vara uppgjordt af Bothvidi, ehuru det i universitetsbiblioteket
bevarade icke är originalet utan endast en afskrift, hvilket bl. a. framgår af
flera felskrifningar, uppkomna genom sammanblandning af tvenne titlar.
Förf. har i detta kapitel endast i korthet vidrört Rigabiblioteket och dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
