Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 GOTTFRID CARLSSON
han på detta sätt garderat sig mot eventuella föreställningar från grefvens
sida — denne skulle ofelbart ha förhindrat våldsdåden mot von Melen, om
han varit kvar i Sverige — satte han sig öfver alla löften och eder och
kastade herr Berend i fängelse, där han sedan fick försmäkta i 14 veckor.
Under fängelsetiden traktade konungen därjämte efter von Meiens lif och
hölls endast af fruktan för sina egna undersåtar (»durch furcht seiner
eygenen lantschaft») tillbaka från ett dylikt illdåd. Som skäl för den
ovärdiga behandling han lät herr Berend undergå anförde han endast, att von
Melen skulle ha för afsikt att affalla till Kristian II och att han tillika stode
i maskopi med de mot Gustaf Vasa upproriska svenska bönderna, som —
enligt von Meiens uppgift i denna skrift — till ett antal af 30,000 à 40,000
man lågo i fält mot konung Gustaf och ärnade fråntaga honom hans på ett
ärelöst sätt förvärfvade kungavärdighet.
Gustaf Vasas insinuation om von Meiens böjelse för Kristian II ger
herr Berend nu en kärkommen anledning att i framställningen inskjuta en
utredning af de omständigheter, under hvilka han år 1522 öfvergifvit Kristian
II:s tjänst och inträdt i Gustaf Vasas. Kung Kristian hade vid sin afresa
från Sverige efter kröningen 1520 anförtrott Stäkeborgs slott åt herr Berend,
som lofvat att hålla fästet konungen tillhanda. Men så hade Gustaf Vasa,
som dock svurit Kristian tro och huldhet(!), varit nog svekfull att med
allehanda illistiga funder igångsätta ett uppror mot Kristian och därvid bland
annat med sina anhängare helt oförmodadt inneslutit Stäkeborgs slott. Det
ingick i upprorshärens vanor att ihjälslå kung Kristians fogdar och
ståthållare, och meningen var, att man skulle göra på samma sätt med von
Melen (»mich aufs Creutz opfern»), Berend försvarade sig till det yttersta,
men sedan han varit innesluten på slottet i ungefär 36 veckor (tio veckor
utöfver ett halft år), såg han sig ur stånd att vidare uthärda belägringen
och nödgades ge sig fången. Det fanns då knappt fyra friska personer
kvar på det belägrade fästet. Emellertid var han fast besluten att icke
afträda en fotsbredd mark åt upprors m åkaren Gustaf Vasa och öfverlämnade
därför slottet åt det svenska riksrådet, i hvars namn biskopen af Linköping
tog Stäkeborg i besittning. Herr Berend hölls sedan i fängsligt förvar från
jultiden 1521, då kapitulationen skett, till åtta dagar efter pingst (o: midten
af juni) 1522. Kapitulationsinstrumentet stadgade, att von Melen med
underlydande besättning skulle under fångenskapen åtnjuta säkerhet till lif och
lem. Efter sin vana negligerade emellertid Gustaf Vasa denna
öfverenskommelse och sökte dag och natt tillfälle att mörda herr Berend i
fängelset. Uppsåtet lyckades inte, emedan herr Berend, som varskoddes af goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
