Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 ERNST E. AREEN
dämpade deras kort förut så starka byggnadslust. Man började för hvart
år som gick att mäta de med den stora planens realiserande förenade
svårigheterna med en alltmera kritisk måttstock, och betänksamma röster höjdes,
hvilka varnade för fortsättandet af ett företag, som för en, i förhållande till
universitetets ekonomiska resurser, rent af ruinerande kostnad likväl blott
afsåge att tillgodose en enda institutions om än så berättigade intressen.
När grundläggningsarbetet, som året efter det ominösa tomtköpet
påbörjades enligt Adelcrantz’ för den nya byggnadsplatsen omarbetade ritningar
(Fig. 5), 1783 var afslutadt, hade det slukat hela akademiens hopsparade
byggnadsfond eller i rundt tal 6,000 rdr. sp. Denna omständighet, och
måhända äfven den tilltagande olusten för hela företaget, föranledde
konsistorium att tillsvidare inställa byggnadsverksamheten under förevändning, att
»grunden måste sätta sig». Man fortsatte visserligen att årligen till
byggnadsfonden afsätta den en gång bestämda summan samt att inköpa och lagra
materialier af allehanda slag, men för en lång tid framåt fick den viktiga
frågan ligga i dödvatten, och när den sent omsider åter fördes ut i de
aktiva händelsernas strömfåra, ägnade ingen en allvarlig tanke åt att fortsätta
bygget på den med så mycken kostnad lagda grunden vid Drottninggatan.
Glömd och mossbelupen, dold bakom ett rödmåladt plank fick
»akademigrunden» ligga där, tills konsistorium 1829 ändtligen kom sig för att afyttra
tomten. Den öfre hälften köptes af Stockholms nation, den nedre
införlifvades med hörntomten åt Trädgårdsgatan, där »Gästis» nu är beläget.
Man hade ju kunnat vänta att Gustaf III, hvars mindre välbetänkta
personliga ingripande blifvit utslagsgifvande för valet af byggnadsplats, ånyo
skulle hafva gjort sin myndighet gällande för att få den afstannade
byggnadsverksamheten återupptagen. Men ehuru konungen under 1780-talet vid
flera tillfällen — en gång t. o. m. öfver en månad — vistades i Upsala,
företog han likväl ej den minsta åtgärd i denna riktning, utan synes helt
plötsligt hafva förlorat allt intresse för fullbordandet af ett företag, som dock
haft hans initiativ att tacka för sin tillkomst.
Förklaringen till den påtagliga likgiltighet, konung Gustaf de senare
åren af sitt lif visade biblioteksbygget i Upsala, bör med största sannolikhet
sökas i den betydelsefulla förändring, som hela hans konstnärliga
uppfattning genomgått under resan till Italien 1783—84.1 Förut hade konungens
arkitektoniska smak tilltalats af den från franska förebilder utgående, om
jag så får säga, moderat-klassicistiska stilriktning, som Adelcrantz represen-
1 Detta har första gången påpekats af prof. S. Curman i Romdahl och Roosval:
Svensk Konsthistoria sid. 577.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
