- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen / Årgång VIII. 1921 /
231

(1914-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


RECENSIONER

En isländsk svartkonstbok från 1500-talet. Utg. med översättning och
kommentar av Nat. Lindqvist. Upps. 1921. 8°. 77 s. Med. fig.

I Vitterhetsakademiens bibliotek förvaras såsom arf från det gamla
Antikvitetsarkivet en rätt märklig handskrift, hittills okänd utom Sverige,
innehållande en isländsk samling af besvärjelser och magiska tecken, det hela
utgörande en karakteristisk yttring af den abnorma rörelse, som med
urgamla anor från orienten under senare medeltiden och företrädesvis i de på
reformationen närmast följande två århundradena öfverallt i Europa stack
sig upp och liksom en reaktion mot tidens fromhetslif tog formen af en
vederstygglig djäfvulskult, hvars sorgligaste yttring var de ej minst i Norden
grasserande häxerifenomenen med processer, flammande bål och afrättningar
i sitt följe. Äfven på det isolerade Island uppträdde samma företeelser och
kostade också där många förvillade människors lif och egendom. Man
känner därifrån sammanlagdt 125 häxprocesser, den första från år 1554.
Märkvärdigt nog var det bland manfolket som de flesta offren skördades: 116
män mot endast 9 kvinnor. Den trolldom, för hvilken de anklagades och
domfälldes, bestod stundom endast i innehafvandet och det misstänkta
användandet af vissa böcker, innehållande mystiska tecken (galäramyndir) och
besvärjelseformler (varnargaldrar) till värn för egen person eller till
vinnande af speciella föremål eller syften. Detta var emellertid den
jämförelsevis menlösare formen af trolldom och låter inordna sig i den s. k. »hvita
magien», som ej var direkt kristendomsfientlig och ej gick ut på att skada
någon. Svårare dorn drabbade gemenligen dem som befattade sig med den
»svarta magien», vid hvars utförande hedniska gudamakter, andar och troll,
ja själfva djäfvulen togos till hjälp. Denna form af trolldom betjänade sig
på Island af särskilda ur de gamla hedniska runorna utvecklade > trollrunor»
(galdrastafir) och »lönnrunor», hvilka troddes äga öfvernaturliga krafter.

Alla de vid dessa hemliga besvärjelser brukliga tecken och »böner»
förvarades i s. k. svartkonstböcker, som höllos väl dolda af sina ägare.
Äfven ett tillfälligt innehafvande af ett slikt illa anskrifvet dokument kunde
vara tillräckligt att föra sin man inför häxtribunalet med ringa utsikt att
rentvå sig. Också på Island torde funnits ej så få exemplar af detta slags
trolldomsböcker, ehuru de nu äro ytterst sällsynta. Man inser ju lätt, att
så komprometterande saker haft svårt att trotsa tiderna för att slå sig fram

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:08 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bokobibl/1921/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free