Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄSTER BEROS AF LÖDÖSE BIBLIOTEK________________133
skrifter __ från Aristoteles och Boethius kan i detta sammanhang bortses —
förvånar ingalunda, om man betänker, att ägaren dog redan 1465 och att
han hade tillbragt sitt lif vid en centraleuropeisk högskola. Det förtjänar
observeras, att icke heller de till Wiens universitet eller de olika fakulteterna
därstädes hörande biblioteken trots sin större rikhaltighet ägde något af de
klassiska auktorernas verk under denna tid, såvidt hittills är bekant. Först
år 1467 tillhandlade sig den artistiska fakulteten af en köpman från Verona
för det höga priset af 90 dukater tjugusju stycken »notabiles libros artem
humanitatis — — respicientes», närmare bestämdt verk af antika romerska
skriftställare (Virgilius, Sallustius, Cicero, Juvenalis, Terentius, Horatius,
Valerius Maximus m. fi.) äfvensom italiensk renässanslitteratur: Petrarcas bref
och arbeten af Boccaccio och Valla. Det betraktades då uppenbarligen som
ett evenemang: förvärf vet ansågs skola lända fakulteten »ad perpetuum decus».1
Den nya kulturrörelsen hade öfverhufvud gjort sig föga märkbar i Wien, så
länge Bero lefde. Den första föreläsningen vid universitetet öfver en
klassisk auktor hölls 1454, då den berömde Georg Peuerbach, som tillhörde en
yngre generation än Bero de Ludosia, läste öfver Eneiden, men under det
närmast följande decenniet gjordes liknande försök blott några få gånger och
af en helt liten krets unga universitetslärare.2 Under sådana förhållanden
har man knappast rätt att vänta, att Bero de Ludosia, som, när den första
humanistiska vågen nådde det österrikiska lärosätet, redan befann sig i
medelåldern3 och som dessutom måhända icke hade råd att inköpa de dyra
handskrifterna af antika författare, skulle ha ägt ett i berörda hänseende
annorlunda beskaffadt bibliotek än som verkligen var fallet.4
I sin helhet utgör biblioteksförteckningen ett ståtligt monument öfver
mäster Beros på sin tid betydande bildning och öfver hans bokkärlek. Genom
sin stora handskriftssamling liksom äfven i någon mån genom egna litterära
produkter5 har han gjort sig förtjänt af en plats i svensk lärdomshistoria.
Hans lifsverk tillhörde Wien,6 men då han till sitt svenska hemstifts dom-
1 Mütelalterl. Bihlioihekskataloge Österreichs, 1, s. 481 f.
2 Aschbach, a. a., 1, s. 353 f.
3 Bero, som inskrefs vid Wiens universitet redan 1429, måste följaktligen ha varit
född senast omkr. 1410.
4 En enda af Beros samtida i Wien kan bevisas ha ägt arbeten af antika författare,
vittnande om att han influerats af de nya kulturströmningarna, och det är den förutnämnde
juris professorn Johannes Polzmacher, hvars boksamling enligt förteckning af år 1453 äfven
innehöll en Valerius Maximus, en Sallustius, en Plautus, Virgilii Georgica och två volymer
af Cicero: De officiis. (Mütelalterl. Bibliothekskataloge Österreichs, 1, s. 440 f.)
5 NTBB 1918, s. 229 (med not 2) och s. 231 f.
6 I den förra uppsatsen om mäster Bero (NTBB 1918, s. 232, not 2) omnämnde jag
efter Ellen Jørgensen, att äfven en annan svensk under 1400-talet verkat som föreläsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
