Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recensioner - A. Friedl: Kodex Gigas. Praha 1929. Av O. Wieselgren - Agne Beijer, P. L. Duchartre: Recueil de plusieurs fragments des premières comédies italiennes ... Recueil dit de Fossard conservé au Musée National de Stockholm. Paris 1928. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER 51
Då forskningen som bekant redan länge sysselsatt sig med detta
fantastiska monument av medeltidens avskrivarf lit, är det ju lätt förklarligt,
att dr Friedl icke varit i stånd att framlägga några resultat av mera
omvälvande betydelse. Detta hindrar dock icke att man med intresse tager
del av den blott alltför knapphändiga franska resumé, vari resultaten av
hans forskningar sammanfattats (huvudparten av framställningen är som
avfattad på tjeckiska språket otillgänglig för de flesta läsare utanför
författarens eget hemland). Viktigt är sålunda framför allt att få konstaterat,
dels att handskriften otvivelaktigt påbörjats efter år 1204 och avslutats före
år 1227, dels att den faktiskt är ett verk av en enda skrivares hand. Friedl
anser sig också äga grund för antagandet, att skrivaren och illuminatorn
varit identiska, vilket väl också får betraktas som ytterst sannolikt, då ju
det lilla böhmiska kloster, där handskriften tillkom, knappast kan tänkas
ha bland sina munkar räknat både en skriptor och en illuminator. Om
klostrets relativa fattigdom vittnar bland annat en detalj i dekorationen,
nämligen den nästan totala frånvaron av guld. Detta material, som tiden
eljest älskade och som spelade en grundläggande roll i dess dekorativa
konst, har tydligtvis varit för dyrbart för klosterbröderna i Podlazice.
Illuminatorn har tagit skadan igen genom att slösa med andra brokiga färger,
främst rött och blått, vilka i initialornamentiken ställts mot varandra med
samma naiva glädje åt det bjärta och granna, som man kan iakttaga på
svenska målade allmogekistor från äldre tid. Motiven äro typiskt romanska ;
något spår av inflytande från den tidiga gotiken kan icke skönjas. Vad
beträffar tolkningen av de bilder, som framför allt annat gjort handskriften
ryktbar, stadsbilden å fol. 289V och den mitt emot ställda groteska
djävulsfiguren, ansluter sig Friedl till den uppfattning, som tidigare framställts från
svenskt håll, nämligen att bildframställningen symboliserar Guds stad, det
himmelska Jerusalem, mot vilket djävulen förgäves rasar.
Konsthistoriskt sett betecknar Friedl upphovsmannen till handskriftens
dekorativa utstysel som tillhörande den skola, vars huvudort är Salzburg
och vars väsentliga verksamhet infaller under det tolfte århundradet. Några
omedelbara fränder till Codex Gigas har han dock icke lyckats påvisa. Det
ovanliga formatet anser han sig kunna återföra på inflytande från en grupp
av norditalienska, spec. lombardiska handskrifter, av vilka dock i själva
verket ingen i storlek ens tillnärmelsevis når upp till vår codex. Till slut
kvarstår det dock som förut, att Codex Gigas är ett i sin art unikt
monument av medeltidens bokkultur, och det var icke med orätt som redan
abboten Bavarus för mer än sex hundra år sedan ansåg sig kunna nämna
den i rang med världens av ålder berömda sju underverk.
O. Wieselgren.
Recueil de plusieurs fragments des premières comédies italiennes qui ont
esté représentées en France sous le règne de Henry III. Recueil dit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
