Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288_____________________E. H. LIND f ____________
onyanserade röst. Mot slutet började även synen svika. Strax före sitt
frånfälle kom han från sin ungkarlsdublett till biblioteket med svåra plågor, som
motiverade något i hans livsföring säkerligen mycket ovanligt: ett
läkarbesök. Detta följdes av en kort sjukhusvistelse och ett dödsläger. Han skildes
hädan den 17 augusti 1931.
E. H. Linds egentliga levnadsbana var biblioteksmannens. Alltsedan
han 1879 trätt i universitetsbibliotekets tjänst, ägnades hans verksamhet den
svenska avdelningen, som han under träget och hängivet arbete genomgick
och nyordnade. Därjämte hade han hand om det utländska
dissertations-och programtrycket, där han dock åtnjöt hjälp av ett icke fackutbildat
biträde. Under hela hans långa tjänstetid till 1916, då han avgick med
pension, ökades ständigt hans arbetsbörda. Det var som också hans krafter
ökats i proportion härmed, så att hjälp icke behövdes. Han stod därför
ensam med åligganden, som bort vara uppdelade på flere, och senare även
blevo det. Det kunde givetvis icke undgås, att en del nyare krav och
önskemål icke därvid blevo helt tillfredsställda. För ett önskvärt samarbete med
andra lade hans nedsatta hörsel hinder i vägen. Denna var också orsaken
till att han ej begagnade sig av de utsikter till befordran, som mot slutet av
hans tjänstetid yppade sig. Han innehade sålunda vid sin avgång 1916 andre
bibliotekaries tjänsteställning.
I sitt levnadssätt var Lind mycket enkel. Den sparsamhet, som han i
sin ungdom tvangs till, följde honom även senare. Följaktligen blev han en
förmögen man. Sin kroppsliga spänstighet höll han uppe genom längre
promenader, ännu till senaste år också genom cykelåkning. Medveten om den
livsfara som lurade på honom i biltrafiken, förordnade han i tid om sin
kvarlåtenskap och bestämde att den skulle tillfalla K. Vitterhets-, Historie- och
Antikvitetsakademien. I sin personliga isolering saknade han ingalunda
allmänna intressen. I politiken var han liberal-radikal. Ursprungligen ägde
han från sin nation, där han var bibliotekarie, säkerligen talrika vänner.
Utom Noreen är särskilt att nämna Carl Wahlund, i vilkens hus »Bortom
bullret» han länge bebodde bottenvåningen. En annan vänkrets ägde han
på biblioteket, där Markus Hulth stod honom närmast. Det lät för oss
yngre på biblioteket nästan som en saga, när denne hans hederlige vän
berättade hur Lind fordom kunnat tina upp, trivas och vara glad i en liten
krets av kolleger och vänner på Phoenix. Han drack då den stilla lärdes
favoritdryck, ett glas benediktiner. Senare hade han för sina vänner en
blick som först småningom värmdes, en nick utan överflödiga ord och en
fast handtryckning.
E. H. Lind, hans personlighet och fullbordade livsgärning framträda i
minnets dager med storstilade drag. Det ligger över dem något heroiskt.
Son av ett Järnbäraland — ett land med järnbärare —- bar han rak och
spänstig sin arbetsbörda genom livet. En man med hans pliktkänsla
behövde icke tveka om vägen. Själv skulle han aldrig velat ha sitt namn
nämnt bland de stora; bland de trogna saknas det icke. Mycket som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
