Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recensioner - Fritz Milkau: Handbuch der Bibliothekswissenschaft, Bd 2. Lpz 1933. Av Samuel E. Bring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER 207
som slår in på biblioteksbanan, skaffa sig själv och på egen hand under
sitt blivande arbete i biblioteken.
Icke mindre än tre bidrag i handbokens andra del härröra från Georg
Leyh, chef för Universitetsbiblioteket i Tübingen och säkerligen en av de
främste bland Tysklands nu levande många framstående biblioteksmän,
utrustad, som det framgår av hans här publicerade bidrag, med stor lärdom
och praktiskt förstånd. Han har också fått sig det ingalunda lätta värvet
anförtrott att axla Milkaus fallna mantel och komplettera och utredigera
dennes samlingar för den egentliga bibliotekshistorien i tredje bandet, och
i bättre händer kunde den uppgiften näppeligen ha lagts. I det första
bidraget, tillika det första och längsta i handboken, behandlar Leyh under
titeln »Das Haus und seine Einrichtung» biblioteksbyggnaden och dess olika
lokaler. Artikeln är i motsats till de övriga mera teoretiska utredningarna
rikt illustrerad med många goda och belysande, förut ej reproducerade
bilder, och torde vara det första hittills offentliggjorda större försöket att
i ett sammanhang följa biblioteksbyggnadens historiska och praktiska
utveckling — en mera utförlig monografisk behandling av den här föreliggande
översikten ställer författaren i utsikt. Klart och överskådligt, utan att gå
in på för många detaljer, drar Leyh upp utvecklingslinjen, visar, huru
föregående generationer under århundradenas lopp försökt lösa uppgiften att
skaffa det mest ändamålsenliga rum för böckerna samt resumerar och
fastställer resultaten. Den mera historiska delen börjar med biblioteket i
Alexandria och går fram till 1800-talets början, då »boksalssystemet» hade
spelat ut sin roll. En ny epok i biblioteksbyggnadens historia kan i viss
mån sägas börja med italienaren Leopold della Santa, som i en 1816 utgiven
skrift uppställde följande fordran på en ändamålsenlig delning av
biblioteksbyggnaden: magasinsutrymme för böckerna, rum för förvaltningen och
läsesal för besökarna, de två senare fordringarna visserligen icke alldeles nya
men dock aldrig förut programmatiskt utformade. Under rubriken »Die
Durchbildung der modemen Bibliothek 1850—1930» redogör Leyh för de
nya idéer och uppslag, som under denna period framkommit, för att
åstadkomma en tillfredsställande lösning av bokmagasinet och dess inredning.
I sammanhang därmed behandlar han olika ställ- och hyllsystem, framför
allt det Lippmannska och förbättringar av detsamma, det lämpligaste
avståndet mellan ställen, höjden på magasinsbottnarna, hissar, trappor och
transportanordningar, särskilda arbetsplatser i magasinen efter amerikanskt
mönster m. m. Klargörande utredningar ägnas åt de för allmänheten
avsedda lokalerna, de allmänna och speciella läsesalarna, tidskriftsrumtnen,
liksom åt de för bibliotekspersonalen avsedda många olika utrymmen, av
vad slag de vara månde. Som allmänt mål för ett modernt bibliotek
uppställer Leyh den fordran att sammanföra böckerna och läsarna på den
kortaste och snabbaste vägen och att samordna alla biblioteksrum »zu einem
leichtspielenden und kraftvoll wirkenden Organismus». Det målet vinnes,
om bokmagasinet får goda förbindelser med både läsesalen och expeditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
