Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
AXEL NELSON
rika, bland araber och vissa andra orientaler, bland italienarna och därvid
företrädesvis bland neapolitanarna. Genom studiet av den antika litteraturen1
och av bevarade konstverk, skulpturer, vasmålningar och andra målningar,
känner man ganska väl hela serier av åtbörder2, som voro i bruk hos forn-
tidens greker och romare och förmedelst vilka de kunde uttrycka sina käns-
lor och meddela sina tankar.
På ytterligare ett, på visst sätt avgränsat område hade i antiken (lik-
som även hos olika folkslag ännu i våra dagar) händerna och fingrarna en
speciell mission utöver den av gripverktyg. De användes till det dagliga
livets aritmetiska räkneoperationer. Att greker och romare för alla fyra
räkaesätten använde en ganska utvecklad fingerräkningsmetod framgår helt
otvetydigt av ett stort antal litteraturställen alltifrån Herodotus till Plautus,
Ovidius, Seneca m. fi. och har i detalj klarlagts av den matematikhistoriska
forskningen.3 Denna räknemetod fortsatte att vara i bruk under medeltiden.4
Vittnesbörd därom äro bl. a. den bland Beda Venerabilis’ arbeten upp-
tagna skriften De loquela per gestum digitorum et iemporum rattone (hos
Migne, P. Z,., t. 90, sp. 685—698) och Rabanus Maurus’ skrift De com-
puto, särskilt Cap. V Quomodo numeri digitis significentur (hos Migne, P. L.t
t. 107, sp. 673-675).
Om således på fingerräkningens område ett direkt samband kunnat
konstateras mellan bruket under antiken och under medeltiden, kan man
1 En författare (Quintilianus, De institutione oratoriet, ll:e boken) har t, o. m. lämnat
en mycket detaljrik framställning av de åtbörder och gester, som en framgångsrik talare
borde låta beledsaga sin muntliga föredragskonst.
2 Ordet åtbörder fattas härvid som en allmän benämning på de avsiktliga, bety-
delsefulla rörelser med kroppen och de olika kroppsdelarna, som den »talande» företager
sig. Skådespelarkonsten har i alla tider haft riklig användning för åtbördsspråket och det
s. k. stumma spelet. En särskild art av skådespel utgöres f. ö. just av pantomimer, där
det talade språket är reducerat till ett minimum eller helt saknas. — Teckenspråk i in-
skränkt mening är det åtbördsspråk, som försiggår huvudsakligen med handen (händerna)
eller fingrarna. Från detta fingerspråk bör väl skiljas den bokstavsbeteckning genom
fingrarnas olika figurformeringar, som i nyare tid den franska dövstumundervisningens
målsmän infört för att förmedla kännedomen om det skrivna språket. Detta dövstumunder-
visningens fingeralfabet är ett språk i tredje hand helt skilt från det teckenspråk, det finger-
språk, som åsyftar att direkt meddela tankar eller uttrycka känslor.
3 Se M. Cantor, Vorlesungen tiber Geschichte der Mathematik, Bd 1, 3. Aufl. (Leip-
zig 1907), s. 130, 527 ff., 567; L. J. Richardson, Digital reckoning among the ancients (i:
The American Mathematical Monihly, Vol. 23. 1916, s. 7—13); D. E. Smith, History of
mathematics, Vol. 2 (Boston 1925), s. 196 ff.
4 Se H. Stoy, Zur Geschichte des Rechenunterrichtes. Th. 1. Habilitationsschrift
(Jena 1876), s. 31—46; S. GUNTHER, Geschichte des mathematischen Unterrichts im deutschen
Mittelalter bis zam Jahre 1525 (Monumenta Germaniae paedagogica, Bd 3, Berlin 1887), s.
9 ff.; Cantor, anf. arb., s. 829 f.; Eva M. Sanford i The Classical Journal, Vol. 23 (1927/28),
s. 588 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
