- Project Runeberg -  Boken om Stockholm i ord och bild /
449

(1904) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm nattetid, af J. P. Rydelius (Rolf)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den svenska flickan: Ich liebe dich. *

Den ungerske gossen: Håll truten!

Utanför en port vid Regeringsgatan har bildats en liten
folksamling, som ökas i hvarje stund och vi skynda som vetgiriga
stockholmare naturligtvis dit. Vi äro ju också ute för att se,
hvad som kan hända nattetid, och skulle gärna vilja vara med
•om ett äfventyr.

Inom kretsen står en familj, som — glömt sin portnyckel.

Herrn tycks ha skyndat bort för att låna nycklar, men
under tiden anropar frun, hvilkens oro stiger med hvarje minut,
■de närvarande om att pröfva sina nyckelknippor.

— Vi ha glömt vår portnyckel; kanske någon af herrarnes
kan passa?

— Jo, det skulle nog kunna hända det, min lilla vän,
svarar en något suddig herre, tydligen i den tron, att det är en
jungfru.

Så vidtar nyckelprofningen, som icke går alldeles så fort.
Den lilla frun blir förlägen att stå ensam i natten. I
folksamlingen synes äfven en och annan damhatt och det bådar icke
godt. Hon säger förklarande och ursäktande:

— Min man är i polisen.

Ett sådant tillfälle till en förvirrande replik skulle ingen
stockholmsherre kunna lämna obegagnadt:

— Kära lilla frun, det var inte roligt det! Hvad i all
världen hade han då tagit sig för ledsamheter för, den slarfvern!

Man är idel medlidande och lilla frun har inte lätt att
förklara, hur hennes man bara gått för att råka patrullerande
konstapeln för att möjligen få hjälp med portens öppnande. Det
utvecklar sig till en glad konversationsstund, och det är icke
värdt att fatta humör i sådan omgifning. Skaran växer och snart
står väl ett femtiotal personer kring lilla frun, som glömt sin
portnyckel.

— Nu kommer polisen, lilla frun, det är bäst att ta min arm!

* Jag älskar dig.
Boken om Stockholm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 23 16:36:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bokomsto/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free