- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
79

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79

— Inte så mycket som en skänk får ni, om
ni pockar.

— Men ni skall äta upp den ni ?

— Ja det skall vi, och ni skall inte så mycket
som få lukta på’n.

— Ge mig i godo en fjärndel och en fläsksida!

— Om Antek säger till att jag» skall, så gör
jag det, inen utan hans tillsägelse inte en enda
bit.

— Hon är galen, käringen! Är det Anteks
gris, vad? Sinnet rann på honom igen.

—- Det är fars, och det är detsamma som om
det vore Anteks, för så länge far ligger sjuk, så
råder han här och svarar för allt. Och sen blir
det som Gud vill.

— I häktet kan han råda så pass de låter
honom!... Och när de släpat honom i kedjor till
Sibirien, så får han väl råda där! röt han
skummande av raseri.

— Det angår inte dig... Det kan ju händar
att de släpar dit honom, men i alla fall skall
du slippa lägga vantarna på den här gården,
så du blir en än värre Judas mot folket än du är,
svarade hon hotfullt, men fattad av. en plötslig
ångest för mannen.

Benen började darra på smeden, och händerna
.skälvde och ryckte, en sådan lust kände han
att gripa henne om strupen, släpa henne över
golvet och sparka henne. Men ännu betvang
han sig, för här fanns ju folk, och ur stånd att
fa fram ett ord endast gav han henne ursinniga
blickar. Men hon lät inte skrämma sig, hon tog
en skärkniv och såg så skarpt och föraktfullt på
honom att han satte sig ner på kistan och
började rulla en cigarrett. De röda ögonen flackade
i rummet, han överlade och gjorde upp något för
sig, och efter några få ögonblick reste han sig
och sade i helt beskedlig ton:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free