Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
— à, han har gudskelov ingenting tagit, han
kom för sent, viskade hon.
— Är det någon viss ni misstänker?
— Jag kan våga mitt huvud på att det är
smeden.
— Men då var det väl något särskilt han
ville åt?
— Visst, men luraa vart han... Men det här
blir mellan er och mig.
— Visst det, man hade fått lov att gripa honom
på bar gärning och ha vittnen... Tänk vad
folk kan ta sig till, när det gäller slanten!
— Säg ingenting åt Antek ens, kära ni, bad hon.
— Ni måtte väl veta att jag inte är lösmynt av
mig, och liv är ju lättare att ta än’ ge. Jag visste
att han var en filur, men något sånt skulle jag
inte ha trott honom om.
— Hai« är i stånd till vad som helst, jag känner
.honom jag.
Nu kommo fogden och uppsyningsmannen och
började göra en noggrann undersökning och
grundligt fråga ut Jozia.
— Om Kozlow inte satt inne, skulle jag tro
det var han, viskade fogden.
— Tyst, Pietrek, Kozlowa kommer här,
knuffade honom uppsyningsmannen.
— De tycks ha blivit skrämda, eftersom de
ingenting tog med sig.
— Antagligen. Men nu måste vi anmäla
saken ... tänk att man inte ens skall få ha helgen
ledig!
Uppsyningsmannen lutade sig ner och tog upp
en blodfläckad järnstång.
— Med den här har de slagit ihjäl Burek.
Stången gick ur hand i hand.
— Det är en sån där som brukas att smida
harvtänder med.
— Den kan de ha stulit ur Michals smedja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
