- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
197

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

197

bäckarna, som i vita rännilar slingrade sig över
de svartgrå fälten.

Men så brukade det ju alltid vara om förvåren,
ingen tänkte vidare på det. Inte heller hade man
någon tid att fundera, dagbräckningen jagade
folk ut på åkern, och först skymningen drev hem
dem igen, det var med nöd man hann få i sig en
bit mat och ta sig en stunds vila.

Dagarna i ända låg också Lipce så gott som
folktomt, vaktat bara av gamlingarna, hundarna
och så apelgårdarna, som hägnade stugorna med
allt tätare grönska. Ibland kom någon tiggare
släpande, följd av hundskall, ibland körde en vagn
till kvarnen; sedan lågo vägarna där tomma igen,
och de stumma stugorna kikade med sina
solbrända rutor ut över de oöverskådliga fälten,
som likt ett hav omgåvo hela byn, likt en mor
tryckte barnet till sitt av näring svällande bröst.

Ja, nu var det riktiga arbetsdagar som hade
kommit, solvarma och regniga om vartannat.
Engång började det till och med vräka ner snö, så att
åkrarna färgades vita, men det varade inte länge,
solen kom tvärt och smälte bort den. Intet under
alltså att ofrid och trätor hade förstummats i
byn, arbetet hade spänt alla under sitt hårda
ok och böjt alla nackar mot jorden.

Var morgon, så snart den daggiga gryningen
öppnat sina gråa ögon och de första lärkorna
börjat drilla, sprang hela byn ur bädden. Det blev
ett gny, dörrar knarrade, barn skreko, gäss
kacklade och hästar leddes ut, pojkar spände dem
för plogarna, buro ut potatis på vagnarna och
gåvo sig ut på åkern med sådan fart" att efter ett
paternostei eller två var det redan tyst och tomt ’i
byn. Det var till och med knappast någon som gick
i mässan, ofta brusade orgeln i tomma kyrkan, ut
över de närmaste fälten, och först vid bönklockans
ljud böjde folk knä på åkrarna till morgonbönen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free