Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
muntert, och andra bara pratade och överforo
Skogsgårdens marker med lystna blickar.
— De vore lätta att dela de här markerna, sade
gubben Klemb.
— Visst, en kunde skära ut ägor som
honungskakor, och en äng och en betesmark kunde det
bli på var.
— Bara nu tyskarna gåve sig, suckade
uppsy-ningsmannen.
— Var inte ängslig för det ni, vi svarar för
att de skall ge sig, försäkrade Mateusz.
— Jag skulle ta den här biten vid vägen,
muttrade Adam Pryczek.
— Och jag den där i mitten där korset står,
sade en annan pojke.
— Jag skulle paxa för den där åt Wola till.
— Tänk att få täpporna kring gården — det
anfäkta!
— Jo, den han vet nog — ibästa biten!
— Det räcker till en bit åt alla, lugnade dem
Grzela, för de hade redan börjat bli heta om
öronen.
— Om godsherrn samtycker och ger er
Skogs-gårn, så är det inte litet arbete och möda som
väntar er, utlät sig Roch.
— Det ska vi nog gå i land med! ropade de
frejdigt.
— Arbeta på sitt eget är det ingen som drar
sig för.
— Ja vore det hela godset, så nog skulle vi
klara’t.
— Gåve de oss det bara, finge ni se.
— En skulle sätta sig fast i maTken som ett
träd, och nån skulle bara försöka att ta en loss!
Så språkade de med varann, allt medan de
påskyndade stegen, för en hop kvinnfolk kom nu
springande emot dem ifrån byn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
