- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Vikingasäten, åldriga lunder, klippor, den eviga
frihetens värn,
fädernesland, försoningen stundar, Vaulunders söner smida ditt järn.
Trälarna kvida, lejonet ryter — — —"
Det var seminaristen Chronschough, på hemväg till
Krontorpet.
— God natt, Hans, tack! sade Anna och gick, för
hon var lika nöjd om att träffa ihop med
skolemästaren här.
— God natt, Anna!
*
Amerikalusten hade vaknat även i den undangömda
glimmingebygden. I vår grep den väldigt omkring sig;
över ett halvt hundratal, ungt, kraftigt folk, rustade
sig till den långa färden. Hallänningarna, även de som
bo ini landet, hava för nära till havet, för att ej känna
den obestämda längtan ut — ut, som är så stark hos
alla kustbor.
"— — — — — — — — — — — — ut
på oceanen blå, på naturens stolta fält.
Min lott är så utfallen, min Gud har så beställt"
heter det i den halländska sjömansvisan.
Förgäves höjde prästen sin varnande röst såväl till
den enskilde, som kom och begärde ut sitt
avflyttningsbetyg, som till hela församlingen ifrån
predikstolen. Kyrkoherde Stålbom var i grund och botten
en god präst. Till en början tycktes han vilja vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bondeson/1/0217.html
